Transkriberad uppteckning

Hemma bakades två hela dagar till jul. I julhögarna skulle finnas en siktekaka, som en tallrik i storlek, en "stump" av vetemjöl, såg ut som en limpa: oval ovanifrån sett, rund i genomskärning. , en kranskaka med klipp medelst ullsax, en fyrahjulsvagn, en katt , en fläta av tre lockar, fyra sådana satser intill varandra. Dess- utom skulle man i julhögarna ha häst och gris av pepparkaksdeg, vilka köptes i sta'n. Ett eller två äpplen skulle också vara med. Så långt jag minns har här funnits julgran. Stöten gick aldrig här i socknen, utan han hade sin lön kontant. Men i Starrkärr fick han gå och samla in sina kakor. Båtsmannen skulle ha en kaka på var fjärding, men man gav honom i allmänhet två. I sena- re tid fick han i stället 50 öre på var fjärding. Sotaren – Sotare-Gustav – tog sig också för att gå omkring så där, men det var en självtagen rätt. Han hade en flaska, som han slog suparna i. Tiggare kom även utsocknes, de fingo mat och kaffe ibland samt en kaka. Luciada'n åt man och söp. Det var liksom en träning till julen. / Varje by tog hem 100 eller 200 kannor brännvin till jul. Det häm- tades i Göteborg. Vi barn låg i fönstren och tittade - 100-kannetunnan hade de lagt i en krakställning ute på ett gärde, och dit kom så mycke folk som en likfärd. De valde en till att sköta tappen - det var ett rik- tigt hedersuppdrag. De hade med sej kaggar och trädunkar att ta brännvinet i. De hade de lagt i blöt och tätat i god tid dessförinnan. Den som skötte tappen kunde få stå hela dagen i den värsta köld utan att få en matbit i sej. Det var en i Starrkärr, som förkylt sig och dog av lunginflammation före jul. De allra törstigaste började med "julagången" redan på julafton. I Svenstorp i Starrkärr var di värst. En gick till en annan och sa': "följer du med nu, så går vi julagång, men vi måste ha en kaffegök först och li- va upp oss med." Sedan gick de två till en tredje, och så fick de en kaffe- halva där, och så vidare och vidare tills de kunde vara en tjugo, tretti styc- ken. Det hände att någon blev liggande ute och frös ihjäl i fyllan. Till nyår måste de ha förstärkning på kaggen. Då skulle de supa ut det gamla och supa in det nya året. Knutada'n kunde gubbarna sopa med kvastar på golvena och möblerna och ropa: Tjugonda' Knut - nu ska' julen ut. Men då grät vi barn, förstås. Men obegripligt kyrkligt var folket här i sockna på den tiden.