Transkriberad uppteckning

Vid sjön (Vimmersjön) skulle kyrkan ha legat. Men det de hade byggt upp om dagen, det revs ned om natten. Då spände de en vit häst för en släde och lade ett stenblock på släden. Där hästen stannade, slaktade man honom, och bygg- de sedan kyrkan på den plats, där hästen stannat och begravts. Den byggdes 1089 stod det på en bräda, som de hittade i altaret, när de restaurerade kyrkan, men den kom bort. Vid Stora Viken finns en kvarn. Strömgubben stannade kvarnen allte- mellan, och då måtte mölnaren ut och kasta en näve mjöl i rännan – då gick den igen. Bortöver älven ha de sett lyktgubbar många gånger. Men det kommer ju ur gamla stubbar. Här var så grann ek- och furuskog förr - de gamle kunde gå en halv mil ned åt Bohus på bara stubbar. Men Gustav II Adolf lät göteborgarna ta dem att lägga i gatorna. Gastar skrika i älven mot det att isen skall gå bort. Det är hög altröst. Det är själar av sådana, som ha drunknat. Ingenstans här i Nödinge har funnits tomtar. Ingen har haft spiritus. / i Råsbergs gruvor sökte Nödingeborna skydd, när danskarna härjade här. Nödinge stora kyrkklocka lär vara gjuten av en smed i Ådalarne, vid Surte. Det finns ingen inskription och intet årtal på den. Det var en svensk luffare som hade slagit följe med en finsk luffare. Som de kom fram mot en herrgård, säger finnen: nu går vi fram här och får oss lite mat." Nej, säger svensken, de ha två sådana arga bandhundar här, så jag vågar inte gå med." Dem behöver du inte vara rädd för", sa' finnen. De gick fram, men som de kommit in i köket, kom två arga hundar rusande in. Då stötte fin- nen med käppen i golvet två stötanden, och då blev båda hundarna stå- ende och kom ej ur fläcken. Så kom herrn på stället ut i köket och ville veta, vad det var fråga om. Då stötte finnen en gång till, och så blev herrn stående. Sedan gåvo de sig iväg därifrån. Då kom strax en piga rusande efter dem och bad dem komma tillbaka. Sedan kom ett ridande bud, som lovade dem rik- lig betalning, om de kom tillbaka. Då vände de om, och finnen löste dem. 1826 var det så svår missväxt på Västgötaslätten att många svalt ihjäl. Då kom flera hit ned till Nödinge och bosatte sig här, till exempel föräldrarna till riksdagsman i Pigegården. Solen var alldeles mörkröd den sommaren, och på somliga herrgårdar fick de inte mer gröda än de fick rum med på logen.