Transkriberad uppteckning

Di kunde gömma utav vörtbrödet, det sötaste och godaste brödet ifrån jul. När det blev genomtorrt, så mögla' det inte. Det hängdes på spett. När di kom ut och skulle våra, så skulle di ha utav det allihop, både di som var ute och di som var inne. Julafton skulle visst kreaturen ha utav julbrödet. Juldagen på morgonen skulle di ha 'ottebete'. På jul skulle kreaturen ha lite gott, di skulle veta, att det var jul, di med. Bestämt skulle korna ha utav nekar, som di gömde ifrån, när di tröska', och som 'köna' skulle ha julottan. Före middag på julafton skulle sparvneken upp. Di snodde omkring långhalm, knöt två band om neken. Så högg en henne jämra i änden med en yx. Di kvista av en gran eller en fur, något barrträd eller enbuske både uppevid och nerevid, så det blev några kvistar kvar. / Vid påsktiden fick en allt ta ned nekarna, om de fick sitta till dess. Di hade julkransar utav svinborst med grant papper och ulltottar i hörnen. Så hade di julkakor till barnen i julhögen, sex, sju stycken kakor i högen. Barnen hade var sin julhög med hjulingen på, och så högst upp kanske ett äpple. Så hade di 'julabocka'. Den hade tre steg och så en ände 'uppaföre utav halsen. Så gjorde di runda hankar och låg och drog rot i halmen. Och så 'muschla' di lästen, satt i en ring och skicka' lästen runtomkring. Den di fick tag i honom under, den fick upp och ta'n sedan, och så packa' di på golvet, och då sprang han dit, och då var lästen redan långt borta. När di löste panterna, så skulle di ge kyss, kyssa kvasten. Det skulle bli många panter till slut.