KORPSKRIFTEN

...
Meny

Saga

Berättare: Lisa Nilsson (f. 1844)
Upptecknare: Hildegard Skoglund

Transkriberad uppteckning

Det var en gång en konung som hade tre döttrar, dessa sleto ut skorna varje natt. Varje dag måste kungen köpa dem nya skor, men på morgonen voro de utslitna. Han lät gå ut över riket att den som kunde lista ut på hur vis det tillgick, att dom slet ut skorna, den skulle få yngsta prinsessan och mycket guld och silver. Ty kungen låste själv in prinsessorna på deras rum varge kväll, och han kunde ej förstå hur dom bar sig åt med skorna. Men att det var troll- dom med i spelet det förstod han ju. En fattig torparson fick höra talas om kungens påbud. Han gick till en trollkäring och omtalade att han ämnade ge sig iväg till kungen och utröna prinsessornas / hemlighet. Då gav gumman honom en kappa, och en käpp med en stor knap på. "När du tar på däj denne kappa blir du usynli, å allt sôm du tar om mä käppe- knapen dä fôlger mä!" sade trollkäringen. Gossen gick till kungen och omtalade sitt beslut, och kungen bad honom försöka. Strax innan prinsessan skulle gå och lägga sig, tog gossen på sig kappan och smög sig före till deras rum, och nu var han osyn- lig för dem. Strax kommo prinsessorna och kungen var med och låste dörren efter dem. Genast kungen gått kröpo de under den yngsta prinsessans säng och slog tre slag i golvet. Då öppnade sig ett hål i golvet och där kröpo prinsessorna ned, pojken gick efter. De gingo nu utför en bred trappa, vid änden av den var en häck av buskar som buro silverlöv. Då tog gossen ett löv och stoppade i fickan. / Sedan gingo de genom en trädgård, där var frukten av "gull", där tog gossen ett "gulläpple" och stoppade i fickan. Sen kommo de till en sjö, vid stranden låg en "gullbåt", denna stego prinsessorna ned i, gossen satte sig på stäven. Nu slog äldsta prins- sesan, med handen tre slag i vattnet och båten börgade genast gå av sig själv, till andra stranden. Komna iland där, kom det tre bergjättar dem tillmötes, dessa togo nu prinsessorna med sig på ett stort berg, där satt det en ful jättkäring och "lilla" på en slags melodi. Nu börgade bergjättarna dansa med var sin prinsessa, de dansade hela natten. Framemot morg- onen gick prinsessorna, men strax därförut kysste de jättekäringen alla tre. När prins- essorna gick, gick pojken också, men istället för att kyssa jättkäringen, lade han knapen på käppen, om huvudet på / henne, och detta följde med, han stoppade det innanför kappan. Hemfärden gick på samma vis, över sjön, genom trädgården och "selverbuskhäcken", uppför trappan in i prinsessornas rum. Nu slogo de tre slag i golvet och hålet täpptes, och golvet var som förut. Ingen av prinsessorna hade märkt pojkens närvaro en enda gång. På morgonen kom kungen och öpp- nade dörren, och fick då se att skorna voro urslitna igen, han frågade dem var de varit, hemma och sovit svarade de. Men då lade pojken av sig kappan, och blev synlig. Han talade nu om för kungen vad han upplevat. Du ljuger! sade prinsessorna, men då tog pojken fram silverbladet, och gulläpplet och "jättekärgehuve" och då kunde de inte neka. Kungen gav nu gossen yngsta prinsessan, och en hel säck med guld och silver. Sedan detta gingo aldrig prinsessorna och dansade ut skorna mera.

Socken Silleruds
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Saga

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR