Det fanns förr i världen Tomtar i Larserud, en herrans hoper; å de som vore stränga också. Om någon inte högade sig utan svor i stallet, ladugården eller på logen på kvällen, kunde han vara säker på en bastant örtoffel, eller att hästarna voro lösa på morgonen. De hade sina bon litet varstans i uthusena. En morgon som stallkarlen litet för- tidigt till stallet och möttes av en Tomtegubbe. Stallkar- len var inte sen att vända om och dörren slogs igen med en väldig smäll. Inte heller gick det an att komma för tidigt till ladugården. Aldrig före kl. 5 på morgonen. Ej heller tålde de, att hästarna hanterades illa. Den per- son, som gjorde sig saker till sådant, kunde aldrig gå sätt säker. Den familj som var fredlig och behandlade tomtarna väl, hade allt gott av dem. Då togo de från andra och buro till sin husbonde. Hästarna gåvo de ett strå i sänder. Tomtarna i Larserud hade en gång bott i Byn, men då denna gård brann, flyttade de till den förstnämnda gården.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
