Transkriberad uppteckning

På julkalasen förr i världen brukade de bara berätta om troll och spöken, så vi barn blev till slut så rädda att vi knappast vågade gå ut. Jag mins de hade så många historier om trollen i Deberg. På Astalund (Asserlund) brukade de spinna för trollen, men de fick inte väta fingrarna i munnen, utan trollen hade med sig ett fat vatten, som skulle användas vid spinningen. En gång var det julkalas på Högen, och där var en med som såg i syne. När de hade fästat om en stund, såg han hur en trollkarl kom med spinnevattensfatet och / slog i öltunnan. Då blev gubbarna alldeles som vilda, och den som var i syne blev så rädd, för han visste ju, att det skulle hända något galet. Men han sa´till en annan: "Tag nöa (en stor klubba som alltid låg vid kubben) och slå till, när jag säger ifrån." Om en stund kom trollgubben och klev upp på kubben. Då blinkade den som var i syne, och den andre slog till på kubben. Då hörde alla ett förfärligt skrik, och han som var i syne såg, hur trollgubbens ena ben var avslaget. Nu kommo alla de andra trollen springande, och den som var i syne hörde dem fråga: "Var det den som ser eller var det någon av de blinda?" "Det var en blind". "Då kan vi ingenting göra," sade de.