Transkriberad uppteckning

I september månad var det alltid bäst att ysta. Man kunde gömma ihop flera plockor och samla dem till en ost, men det vanliga var, att man hade ystagille. Man skulle alltid ha skurat och fint före ystagillet. Då kom grannkvinnorna och och hade ohyggeligt mycket mjölk med sig, för se ostarna var så stora på den tiden. Man hade ostar på fem, fyra, två, tre och ett pund. Det fanns sexton skålpunds ostar också. De stora ostarna voro vanligen avlånga. På sidorna av ystekaret hade man skurit in blommor och namn och något årtal. Det blev så vackert / när osten var färdig. Sidorna på karet kunde man ta loss, när man skulle ha ut osten. Se´n skulle den tvättas i ljumt vatten, torkas mycket noga, och det var mycket bra att gnida in den med lite bränn- vin. Se´n lades den upp till torkning till framemot jul. Julafton i skymningen skulle den bäras in och ställas på bordet. Där stod den se´n så länge julen räckte. Man yste ju när som helst på året annars också, men det var inte så stor glädje med som med julosten.