Transkriberad uppteckning

Hören (linet) skulle alltid sås på Rebecka (17 maj). När man kom från Larsmässemark- nad var det riktigt lagom att röska hören. När den är torr tar man in den och rebar den, d.v.s. man drar den genom en kam, så att man får knebelen (fröhusen) för sig själv. Sén skulle hören rötas. Förr i världen söckte de hören. Då la´ de ner den i en damm, tills den genom- ruttnad. Det finns många hål ute i markerna, som de kalla "söcker". Senare börja de bre ut hören på åkrarna / och röta på så vis. När den var alldeles rutten, så att den knastra, tog man in den och brua den. Man tog ett handsmål till varje brua eller knippe. Det bröts av så att rotänden blev något längre, och så virá man om några strån. Tjugofyra bruer band man ihop till en limme. Sén skulle hören torkas i en basta i en fyra fem dar. Många torkade förr i sina ugnar, men det blev förbjudet, när de börja försäkra. När hören var torr hade man klöftegille, eller köftegille som somliga sade. Det började vid 3 - 4 tiden på morgonen, och då kunde man vara ett tjugotal klöftare ibland. Karlarna "bröt" och kvinnfolket finklöfta. Det var alltid ett väldigt liv på dessa gillen, mycken mat och fylla. / Efter klöftningen var det att börja häckla, så att man fick blår och hör var för sig. Allt detta skulle göras på hösten, emellanåt man spann ullen. Efter Knut tog man in rocken och man ville gärna ha ifrån sig spinningen före påsk, ja, det var bra att ha pyntat före påsk.Det var inte bra att spinna i dömmlevecka, då fick man inte tur med hören. Pappa tala om att de hade rockastugor förr. Då gick de några från vart ställe till en stuga och tog rockarna med sig. Då hade de mycket roligt. Det var vanligt att karlarna spann förr, pappa hade spunnit mycket. Men när de unga töserna skulle sitta ensamma hemma och spinna, från tidigt på morgonen till sent på kvällen, då hade de nog / fog för ordspråket: Rocken är ett sorgeträ, dä sätter jag för mina knä. Sén var det att få in väven, så att läret var blekt och färdigt till Larsmässemarknad. De sa´ att det var bra lin härifrån, lika bra som från Hälsingland. De hade olika bredd på väv- naderna, upp till 21 bund. Blaggarn användes till blaggarnebyxor. När vävnaderna var färdiga skulle de ut på blegebacken. Då fick ungdomen gå ihop och vakta för tjuvar och då var det ett liv på blegebacken. Strax före jul gjorde de av slidvävningen (vävning till huset) och i jula- hälgdar sydde de till huset.