Transkriberad uppteckning

Om påsk klädde ungdomen ut sig och gick omkring och bad om påskägg. De sjöng någon visa, som jag inte riktigt minns men de skulle skjuta höken, slå ihjäl räven och sånt där, om de fick ägg. I vanligaste fall fick de ägg, men hände det tvärtom någon gång, då sjöng de en visa, att allt ont skulle hända den som nekade dem. På ett ställe hade de krupit upp på rännet i porten, när påsktiggarna kom. När de gick genom porten, slog folket gödselvatten över dem. I påskeveckan fick ingenting gå runt inomhus, man fick inte mala malt, inte spinna eller ha harvträ / eller garnvinda inne. Det var min mor mycket noga med. Det skulle vara för vår Frälsares räkning. Jag sá till min mor, att de kör ju ute, och då gå hjulen runt. Men då sá hon, att det bara var inne. Min mor sá alltid, att den som var uppe påskedag om morgonen skulle få se solen dansa. Jag var själv uppe före soluppgången några år. Skattagårdsgubben skyllde gum- morna härikring för att vara påsk- käringar och fara till Blåkulla. De blev så väldigt arga på honom, men så bjöd han dem till sig påskafton. När alla väl var samlade, stängde han in dem i en lada, så att de åtminstone inte det året skulle fara till Blåkulla. Han hade satt in / en tunna för deras behov, så det var inte farligt med dem, men de förde ett sånt förfärligt liv, slogs och revs. Han påstod t.o.m. att det var några som ville ut och iväg, men se det slapp de. Påskedag om morgonen släppte han ut dem och då sprang de åt alla håll. Det var så noga med att ta in allt löst påskafton, särskilt ugnsrakor och kvastar. Påskkäringarna skulle ha ett smörjehorn med sig.