Transkriberad uppteckning

På ett ställe hade dom en kvarn som (det) var julenatt blev tänd eld på. Men det var ingen som tordes gå dit. Så var det en dräng. Han gick dit en juleaftan och la sig i tratten. På kvällen så kom ett helt sällskap och slog sig ner kring kvarnstubben. Drängen hade ett titthål i kubben. Han såg hur trollen dukade upp hoppetossor och or- mar och åt. En gammal käring var halt. De hade ljus, men ingen ljusastake. Då ställde de käringen på huvut och stack ljuset i rompa. Drängen låg kvavt. Drängen låg dubbel. Det var för trångt, och så gjorde han en kullerbytta. Tratten upp och ner på, och han ut på golvet. Trollen blev rädda och gav sig iväg. Det var bara käringen som blev efter. - Kvarnen blev aldrig uppbränd mer. Trollen hade blivit skrämda. En gubbe som kallades Kulkär- ven, var ute och gick julafton. Han skulle gå hem och tog genvägen om Dalbackeberg. När han kom upp / mot berget fick han se att berget stod på guldpelare. Det var ljust och grannt. Inne dansa trolla. När de fick se honom, så ropa trolla: "Här kommer gamle Kulekär- ven. Den ska vi ha in te å dansa." Men han blev rädd och vände om och gick den långa vägen hem. Farmor var från Blixtered i Tölö socken. Hon berättade att i Gröninge var en bondgumma som fått barn. Det var om våren, så folket var ute och vårade. Hon hade lagat till middan och gick ut genom lågan (en liten dörr i porten) för att kalla på folk. När hon kommit dit fick hon se en stor, brun kappa komma flygande och skulle ta henne, för hon var inte kyrktagen. Hon blev så rädd, så hon tappa den ena toffelen och sprang in och slämde igen dörren. Toffeln fann hon aldrig.