Transkriberad uppteckning

Di som hade tomtar så hade di så bra så, men gjorde di nåt emot, så gjorde han ont om han kunde. Anna-Linas farfar var skomakare. En gång gick han hem en kväll. Då såg han framför sig som två stora lass, men han såg bara två röda huven, och rätt vad det var, så var det borta. Det var la tom- tar. Di brukte ju å bära stora bördor. Det var på ett ställe di hade en tomte. Han var i lagårn förstås. Han bruka å få smör till gröten om kvällarna, och det låg vid sidan av grötet. Men så en kväll såg han inte smöret, och då blev han så arg, så han gick och vred halsen av den bästa kon di hade. Men så när han ätit upp gröten låg smöret på botten. Då anka han på det. Då tog han och tog den döa kon och drog till derra (grannens)och ledde hem deras ko i stället. Hur det blev sen vet jag inte. / Jag tror det var min mamma som tala om et. Det var på ett ställe mamma talte om. di hade en tomte. Dom som hade ägt den dog la, eller om di flytta därifrån så gården blev såld. Så var det en kväll di satt i mörk- ninga det gjorde ett dompande i farstun, och när di kom dit låg där en rökter färdig gås. Men di ville inte ha tomten, så di sa: "Nä" tack, vi vill inte ha din steg, ta den å gå din väg." Morron därpå var den borta. Det var la inte alla som ville ha tomte. Det var la inte rätt. Det han drog till gården stal han ju från andra. - Di bodde i tomtera men di bodde ju i lagårn sa di.