Transkriberad uppteckning

Di sa ju att di både kryssa å strecka å gjorde korstecken. Det gjorde di över dörren för att skydda sig. Di sa ju att trollen kunde ta barn, å så läm- na di sitt i stället. Di va så konstiga så. En del kunde inte gå på länge. - Men så va det en som fått förbytt sitt barn å fått en trollunge i stäl- let. Det va så besvärligt å konstigt så. Hon grät för sitt barn. Då va de nån som sa, att när hon skulle baka, skulle hon sätta troll- ungen på grisslan å låtsas skjutsa in den. Då kom trollkäringen farande å slängde till henne det riktiga barnet å sa: "Här har du ditt! Jag hade aldrig tänkt å göra så illa med ditt, som du nu tänker göra med mitt." Hon fick sitt barn tillbaka så di bytte, sa mamma. Det är länge / sen. Hon hade hört det av sin moster. Mamma talte om att det var en i Valda som skulle gå och mjölka. Hon gick förbi ett stort berg och där bakte di. "Det var rätt," sa hon, "nu får jag bakebröd när jag kommer igen." När hon kom igen låg det en halv kaka med smör på. Hon satte sig på en bytta och så knäppte hon ihop händerna och läste och sen (hon ätit) tackade hon Gud för maten, och sen gick hon. Då sa det ur berget: "Hade du inte sagt som du sa, så hade de du inte sluppit så lätt." Så bodde det en sme i berget, som slamra- de. Och så var det nog samma kvinna som sa: "Det var rätt, nu kan jag få en kolkniv när jag kommer tillbaka." Men då minns jag inte om hon sa nåt annat, när hon kom tillbaks, men hon tacka. Och den kniven hade di i många år. Det var en prästdotter (hon var visst från Björkeris) / som blev intagen i det stora berget här vid vägen. Hon hade gått ut på morron i tofflorna, och sen när di sakna henne stod tofflorna vid berget. Prästen var å läste, så att hon kom ut. Så talte mamma om att det var en som blev intagen i berget. Hon var där visst i tre veckor. Så när hon kom hem var hon som ett troll. Hon åt inget så att di såg det, hon åt bara kolstjälkar. Men di för- stod att hon stod upp om natten och såg efter mat, och därför satte di fram mat om kvällen åt henne. Då fråga henne vad hon gjorde i berget, och då sa hon: att hon vakta svarte fänad. Jag minns inte hur det gick med henne, men jag tror aldrig hon blev riktig sen. Mamma tala om som hennes moster talte om att det var på ett ställe det var två systrar som bodde ihop. Den ena var gift, men karlen var / inte hemma. Hon hade fått ett litet barn. När den andra (som varit ute ett ärende en gång) kom in och titta i vaggan, var inte barnet där. "Var har du gjort av barnet? Har du inte tagit det till dig?" - "Nej, visst inte!" När hon såg efter låg det på ombänken.