Transkriberad uppteckning

Efter gamla ordningen diskade tomtarna kärlen. Det var på ett ställe som tomten alltid gjorde detta, då la' pigorna en ny rock i köket. "Lill, lill, lill," sa tom- ten, "tvättar aldrig kärla mer, smutsar ner grann rock." Pigor- na låg i köket och hörde på honom. "Hade vi trott dig om det så hade du inget fått," sa' de. Det var en hustru som alltid slog ut gröten på julkvällen när hon lyfte av grytan. Då svor hon och / de andra också för att de ej fick gröt. Men så talade de med någon om detta. "Vad säger ni när det händer?" sa' denne. "Vi svär." "Nej, men säg 'Gud välsigne dig' i stället." På julafton slog hon ut grytan igen. "Ja, Gud välsigne dig," sa' hon. Då damp någon från briket ner på golvet, och denne sa: "Donkel dör utav törst." Det var en tomtgubbe som inte fick något den gången. Det var en person här i Alster som hette Ring- felt. Han kom hem från sta'n och var full, då dundrade det uppe på vinden. "Vad / är det för väsen?" sa' han. "Jag skall väl visa ner de där krömplingarna." "Nej gör inte det, Ringfelt," sa' hans gumma. Men han gick upp för stegen, då fick han ett slag som av fem marker havre, och han låg sjuk i fjorton dar. Han svor när han gick upp för stegen. Min farfar gick vakt vid spiksmedjan på Gunnerud (Alster). En gång låg han i smedjehärden, då drog något i benen på honom. "Kan ni inte låta bli mig!" sa' han och sparkade till. Han som- nade igen, men när han vaknade låg han i / sumpen vid smedjan. En gång gick någon och traskade efter honom, han tittade, då såg han att det var en liten gubbe. "Gå din väg med dig," sa' han, men sedan fick han gå vilse hela natten. En gång gjorde han en puke (en liten mila), far var med honom, han var en pojke då. Då la' farfar sig och somnade till lite. Då hörde han en röst: "Jonas gå opp, puken brinner opp!" Han gick ut, då stod puken i ljusan låga. "Far vad är det för en liten gubbe som hjälper dig vid milan," sa' far. "Bry dig / inte om det du," sa farfar.