Transkriberad uppteckning

1. Min mor var på ett ställe och skötte lagårn, det var här i Torp. Och korna blev så dalie, och det var en som var så sjuk så hon höll på och dö. Då skicka di bu på en gubbe som hette Lundberg under Humule, han kunde bota bå folk och fä. Han bota kon. Och så skulle han visa vem det var som hade gjort det. Då tog han fram ett stort vassfat. -Ser du nåt? sa gubben som ägde gårde. -Ja då, sa han, och så visa han den käringa som hade gjort'et. Ska jag sticka ut ögat på henne? sa han. -Åt helsike mä't! sa husbonden. Och han stack ut ögat. Men i detsamma så var käringen ute och högg ved. Och hon föll omkull och fick en flis i ögat, så hon kunde aldrig se på det ögat sen. Detta är dagsens sannig för jag var själv med. 2. Här var en annan gubbe som hette Johannes i Rönnäng, han kunde också visa ut den som hade gjort nåt ont. Det var en ko hos mig som nyss hade kalva. Hon ble sjuk. Jag tog gröne havre, och hon smakte't inte, och mjölka bara såpass som en tekopp. Så kom Johannes i Rönnäng. (Rönnäng ligger vid Boda i Torp socken, omkring 3 km. väster om kyrkan) Han gick in i lagårn till koa, men jag fick inte följa med, så jag vet inte hur han bar / sig åt. Men han ga koa, och ho åt, och go var frisk i rappet. -Ja skulle kunna visa de den som har fördärvat koa, sa han, men det är inte nyttigt, för den är så väl känd sa det skulle bara bli oenighet.