Transkriberad uppteckning

Min morfar hade sett skogråa, oppå Vårviks socken i Nötevika. Då gick hon och band (= stickade strumpor) men hade mässingspeter. En gubbe (Öjden?) hade hört sjöråa ropa honom vid namn. Men de tordes aldrig svara henne. Skogråa var lik en annan människa men hade svans bak. Tomtegubbarna var i lagårdarna. De var rädd för tomten. Han skulle gå och sköta korna åt dem. Somliga satte mat åt tomten (i stallet l. lagårn): gröt med smör i. En gubbe i Laxarby blev ryckt av kärran av skogråa, och han var borte i åtta da'r.