Transkriberad uppteckning

Hemmave bodde de en gubbe som va så bedröve- litt full me vidskeplighet å rädd för påskekärringer å sånt. Varje påskafta strök han ett stort tjärekors över fälunsdörrarna å grov men stål under stalltröskeln, för att inte påskekärringarna skulle komma åt märra hans. Grannarna visste om detta kär å tyckte att han va sjå- pete, men di låddes inte om nåt, men di tänkte allt di skulle befa'n för jockleri. Ja, så ble de påsk å gubben strök tjäre- kort, sa gevet å grov men stål. När de ble tyst på natta, så smög sej ett par å grannarna in i stallet å söla ner märra de värsta di kunde, för de skulle se ut som påskekärringar rest framme. Så hade di lagat te ett stort värekorn, som di hängde om halsen på märra, å de hade förstås påskekärringarna glömt i farsta. Sen gav di sej iväg å tyckte di hade gjort ett bra arbete. / På påskda'ns morra skulle gubben ut i stallet å fera märra, men när han lätte på stalldörra å fick se hur märra såg ut, så ble han lyx förskräckt å tordes rakt inte gå in. I stället sprang han te gummarna å ba dom komma å titta på eländet. Ja, di ställde sej förstås gruveligt rädda å där stod di allihop å glante in le märra. "Å jenningen", gnydde gubben "ja sen han tjärat dörra å gjort ner stål under tröskeln i ###, mm har kärringarna vart framme å sölat ner märra å smörjehornet har di glömt kvar." De va ingen som tordes gå in. Men så sa en kar: "Vi kan inte låta djuret stå på de viset. Vi måste krypa å märra, annars blir ho rakt fördärvad." Då hitta di på å tog en lång stång å lyfte å värekornet me. Te slut va de en som tåga sej in såpass, så di fick lett ut märra, så di kunde hyfsa å'na. När di gjort de, så stod di där me närekornet å visste inte var di skulle göra å de. "De blir te å tränna opp'et", sa di te slut. Å då gjorde di ordning ett stort stenrös ett bra stycke från gården å laga te en bra tyr där å kasta på värekornet. / grannarna di va fula di å visste nog va di tog sej för. Di hade lagt en bra dask krut i kornet å hela sten- röset haka förstås i lufta. Nu ble gubben förstås över sej given å både svor å ba. Men grannarna tala om för'en hela spektaklet å gubben ble spett galen, när han begrep att di drivit me'n. Men inte vet ja, om han sluta upp me de där jockerit, men han gick då aldri te några grannar mer å ba om hjälp.