Transkriberad uppteckning

Först på hösten hade vi tröskning av säden och sedan skulle det malas. När vi då hade fått vårt mjöl färdigt, ställde vi till med bak av tunnbröd, och det bakades mycket av den sorten. När tunnbrödsbaket var färdigt, bakade vi ett slags kaka, som vi kallade "skrivarbröd" och som skulle ätas till kålen på juldagsmiddag. Det bakades som tunnbröd, men av finare och bättre mjöl. Sedan gjorde man en smet av ägg och socker och strök över några kakor och sedan ritade vi cirk- lar och rundlar med en trästicka på smeten. När vi gjort undan detta, tog vi den bästa havren och öste över den kokande vatten till gryn. Härefter fick havren torka. Skalmerna lossade nu, och havren skulle malas sju gånger på handkvarn. Sedan "dryftades" den i ett tråg och "fågades", så att allt onyttigt kom bort och grynen blevo kvar. När grynen voro malda och färdiga, lade vi stöpmalt. / Då hade vi en stor binge inne i köket, fylld med råg och korn, och slängde lite vatten över alltemellanåt, en 2-3 gånger dag- ligen. Efter åtta dagar grodde det. Det var färdigt att tas, när det grott såpass, att det hängde samman i små "tysten". Så hade vi ett litet hus, som kallades "kölna". Där eldades en ugn och över denna var det lådor, i vilka maltet fick ligga tills det blev torrt. Därefter skulle maltet "fällas", malas lite lätt. En slank av maltet skulle slås i stöp på kvällen. Då tog man lite malt, inte särdeles mycket och öste över lite vatten, rätt sparsamt. När man skulle brygga, stod man upp vid 4-tiden på morgonen. Först av allt kokade man vatten och öste över maltet. Sedan lagade man i ordning ett stort kar med tapp och svick. I botten på karet lades först ene- kvistar, sedan långhalm, som skulle tjäna till sil. Därefter kokades alltsammans maltet och östes i sån. När man sedan tog ut svicken, kom allt det klara rinnande, men grumset stannade i halmen. Det klara skulle kokas ännu en gång, ungefär en halvtimme varje gryta. Detta kallade man vörter. Något av vörterna kokade man, tills det blev / tjockt och simmigt, och detta skulle användas till vörtbröd. Då knådades degen i detta. – När den andra, vanliga vörten var såpass kall, att det blev kylring kring handleden, då man stack ned handen, var den färdig att lägga jäst i. Efter detta började julbaket. Då bakade mor grova kakor av råg, som vuxit på gården och finare kakor av rågsikt, som vi siktat själva, och så sirapslimpa och vörtlimpa. Så bakades också lite småbröd eller doppbröd, inte så fint som nu, men alltid av någon sorts bättre deg. Så gjorde mor i ordning juleråt och varje person i huset skulle ha sin hög. Det bestod av grov och fin kaka, sirapslimpa och vört- limpa och litet doppbröd. På julafton då stod far upp först av alla och väckte oss med en sup på sängen, så att vi skulle vakna riktigt. På julafton skulle allt vara färdigskurat, men golvet skulle omskuras. Detta gjorde vi vid 4-tiden på morgonen. Så satte vi på vatten till ljusstöpet. När vi skurat en fläck mitt på golvet, satte vi upp ett lakan där och satte dit stöp- kärnan. Då skulle far sitta där och stöpte ljus och då stöpte han flera sorters klypljus, ibland med fyra ljus på och ibland / som kandelabrar. När det var färdigskurat, gick vi ut i la'gården och gjorde från oss där. När vi var färdiga med stöket i la'gården, skulle vi bära in ett stort kar för badet på julkvällen. Under tiden hade mor satt på doppgrytan. Till middag spisade vi då korv, fläsk och kött och bröd, doppat i grytan. Sedan kom skymningen och vi skulle ut i la'gården och fodra kreaturen. De skulle ha särskilt gott foder och vid varje djur stannade far och klappade det, och sade: "Ät väl och trivs väl, i kväll är välsignad julekväll". Under tiden hade mor dukat julbordet med julråt vid vars och ens plats och julosten mitt på bordet. Far skulle utom det vanliga julråt ha julkors och julbonde. / Detta rullade far in i ett papper och grävde ner i havrebingen, detta och ett halvt stop brännvin. Det skulle ligga där till första maj, och då skulle far plöja, om det så endast blev en enda fåra. Då höll vi kalas på julbonden och julkorset och brännvinet. Vi barn fick bjuda till oss våra jämnåriga om tjugonde och göra kalas på vårt julrå. Drängar och pigor tog sitt julrå med sig till sina hem. Sedan skulle far bada först och vi barn skulle kläda julgranen. Vi klädde den med pappersrosor och pappers- karameller och ljus. Vi ville inte ha mycket papper i granen, för den liknades vid ett fruktbärande träd och för mycket papper var inte lämpligt då. Men far skulle alltid klippa en stor blomma och den skulle sitta i toppen på granen. När far badat skulle en brasa brinna, vi hade burit in all ved, vi behövde för helgen, och julgranen stå på bordet. När vi badat alla, skulle vi ta på oss nya kläderna, de fick inte användas, förrän efter julbadet. När nu alla var färdiga, var bordet dukat och vi skulle äta. Det var många rätter: fisk, kött, korv, fläsk och röd och vit gröt, det var kräm och risgrynsgröt. Vi skulle alltid ha mandel i gröten. Om någon av de unga fick mandeln / så blev den gift under året. När vi ätit, skulle en av barnen läsa högt och tacka Gud för maten. Så sjöng vi alla en psalm, och sedan gick far fram till mor och tackade henne och kysste henne. Vi barn gjorde alla likadant, kysste mor på hand och tackade henne. Därefter tog vi ned alla kläderna, som vi skulle ha till julottan och gick sedan till sängs. På juldagsmorgon gick vi barn tidigt upp och kokade kaffe och klädde bricka med två ljus och stannade vid dörren till fars och mors rum och sjöng psalmen 55. Det tyckte far och mor var det vackraste på hela julen att vakna vid julpsalmen på juldagsmorgon. Sedan for vi till julottan och när vi kommit hem, åt vi julmiddagen, vitkål och skrivar- brödet och tillbragte sedan dagen i stillhet och ro. När vi kommit hem från julottan skulle vi hälsa på dem som varit hemma, taga dem i hand och säga: "Mässa". Det gjorde vi också efter varje gudstjänst hela året om. På så sätt trodde man att de som inte varit i kyrkan, fick del av Guds ord.