KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Tölö, Halland 1927

Troll, Sjukdoms- och dödsväsen

Berättare: fru Jansson
Upptecknare: Viola Gustafsson

Transkriberad uppteckning

När Isak i Vargagårn en gång skulle gå till Varga- gårn, såg han hur Borgås stod på guldpelare. Di såg en so eller vad det var vid Nyckelhögen. Det skulle vara nåt spöke.

Socken Tölö
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Troll, Sjukdoms- och dödsväsen

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Tölö, Halland

Skatter

Vid Höglanda i Tölö finns det en stor kulle och flera jordhögar. Det gick det talet att det fanns skat- ter begravda i de högarna. Det var folk, som ha- de sett att det lyste från dem om natten. Det var lyktgubben, som vaka över skatten. Folk var där och grävde. Det skulle vara om torsdagsnätter. Det var inte vem som helst, som ville gå och röra i en sådan hög, för det var troll där, och en kunde få med dem att göra.

1942 Läs sägen →
Tölö, Halland

Prästhistoria

En präst hade varit ute på någon förrättning i socknen och på hemvägen kom han till ett ställe som låg intill en sjö. För att spara prästen besväret att gå den långa omvägen kring sjön blev drängen på stället tillsagd att ro prästen över till motsatta sidan. Av en eller annan anledning tyckte drängen inte riktigt om prästen. När de begge kommit ett stycke ut på sjön sade drängen att ekan läcker mycket och frågade prästen om han ville ösa eller ro. Prästen bestämde sig för att ösa och det var ett ganska påkostande arbete vattnet riktigt forsade in. När de kommit över sjön, sade prästen: "Vem skall nu ösa på hemvägen då du är ensam?" "Det behövs inte, svarade drängen, ty nu sätter jag i pluggen i hålet där vattnet runnit in.

1931 Läs sägen →
Tölö, Halland

Präst och klockare

En präst och en klockare voro en gång ute och färdades. Över natten togo de in på ett bondeställe. De fingo ett ensamt rum men som det bara var en säng fingo de ligga tillsammans. Som det var sommar och mycket varmt så öppnade de dörren. När de insomnat väcktes de fram på natten av att en stor bagge kom instegandes i rummet. I den svaga belysningen kunde de endast se ett par horn sticka upp över sängkanten, och de trodde att det var hin onde som kommit in. Prästen började läsa "Fader vår" men baggen kom närmare och närmare. Då tog klockaren en tändsticks- påse för att stryka eld på en strek och därvid tog hela påsen eld. Klockaren slängde hela den brinnande tänd- stickspåsen i pannan på baggen som därvid / sveddes och hastigt flydde ur rummet. Och efteråt sade klockaren: "Så skall man fördriva djävulen, hade kyrkoherden fått hålla på med sitt "Fader vår", så hade den lede tagit oss bägge två. En rik bondflicka hade varit hos prästen och mutat denne med ett ullgarnsnystan och fått löfte om en lätt fråga på husförhöret som snart skulle hållas. Men på husförhöret hade prästen glömt av saken och han frågade flickan,"vad orsaken var till Adams fall?" Flickan kunde ej svara på frågan, och för att påminna prästen om ullnystanet sade hon: "Å trån, å trån". Prästen kom då ihåg nystanet och sade: "Ja, ja". "Åtrån".

1931 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR