Transkriberad uppteckning

Vid Lucia skulle tröskningen vara klar för året. Julgrisen slaktad och färdig för anrättning, ty då skulle den avsmakas. Dagen skulle firas med mat och dryck i likhet med juldagen. Den sista neken vid tröskningen skulle användas som sparvnek. Firning med väckning, ljus o dyl. torde icke ha förekommit. Thomas dagen, tre dagar före jul, var det alltid brukligt, att det skulle mjalas mjöl. Enligt en gammal tro ville man förhindra att Kallen i s.k. fjärkallskvarnen skulle stanna natten till denne dag. Det var därför brukligt, att mjölnaren denna natt kastade en eldbrand ner mot kallen i vattnet. Julafton försvann dendär Nissen, som ville ha kallen att stanna och all oro härför var över. Nu skulle intet väsentligt arbete förekomma annat att sparvneken skulle uppsättas, all nötkreatur skulle ha en bit var av julbrödet för att fria / dem från den s.k. krypargången, (detta var intet annan än att de voro för svaga att resa sig efter vinterns svaga utfodring.) Sedan skulle julhalmen inbäras och den skulle ligga från julafton till nyårs- afton, men fick ej ligga kvar vid det nya årets ingång Härefter skulle alla samlas i bastun, där någon av tjänarna ombesörjt varm vatten. Här skulle nu alla bada i rangordning efter: husfadern, husmodern, barnen och tjä- narna, de sistnämnda efter ålder anseende. Julbordet bestod av de tre julbröden, bränvinskaraffin, sylta, fläsk. De tre julbröden skulle ligga på bordet orörda till tjugondag Knut, sedan skulle de utbäras och förvaras på annat ställe till första vårandtisdagen x). Jul- bröden bestodo av: en vanlig vardagskaka av rågbröd, ovanpå denna en jullim- pa i samma storlek och form, men tjockare. Ovanpå denna julkorset. Allt ba- kat av samma deg, råg med stark vört. (överallt funnos inpå 80-talet humle- gårdar). Efter J.P. Edman, Hedemarken, Mon. f. 1849. Som E. var född i Dals- Ed socken torde en del av ovanst. härstamma därifrån. Förhållandena voro dock likn. här. x) då den skulle förtäras på åkern, som upplösts i varmt dricka. / Inom Töftedal och troligen på Dal iallmänhet hade man vid jul följande sed: Samtidigt med att julhalmen utbreddes på golvet i dagligstugan eller sovstugan förfärdigade man av en halmkärve en s.k. julbock, föreställande en docka eller bock. Tillverkningssättet obekant Sagesmannen kunde ej ange någon mening med denna figur, men han påminde sig, att bocken använts som leksak, varvid karlarna tävlade sinsemellan om vem som var vigast eller mju- ast. Härvid tillgick så att de tävlande en och en lade sig i halmen på gol- vet, julbocken placerades bakom den liggandes huvud i stående ställnig. Den tävlande skulle då liggande på rygg med fötterna gripa tag i bocken över hu- vudet. Om han detta kunde ansågs han vara både vig och duktig. Lyfte stubbar tillgick sålunda: En man satte sig på golvet med knäna uppdrag- na, under knäna trädda han sina båda händer, som han knäppte. En annan skul- le nu böja sig ner och träda sitt huvud under de knäppta händerna samt på detta sätt lyfta den sittande. Kunde denne kosten att "sitta" riktigt så var nära nog omöjligt att fullgöra provet. Marbolås: En av sällskapet lade sig på mage på golvet. En annan lade sig / ovanpå honom med magen på hans rygg, trädde sina armar under dennes axlar o knäppte sina händer över nacken på den under liggande. Den som låg inunder skulle nu försöka resa sig med den andre på ryggen. Detta var nästan en omöj- lighet. Kaska krokas förekom även. ------- Efter JP Edman Hedemarken Mon. f. 49.