Transkriberad uppteckning

Troll En höstkväll år 1870 (jag var då 4 år) satt jag och min gamle farfar, samt en granne till oss, vid den öppna ring- spisen i storstugan der en tjärstubbe brann, värmde och lyste min farfar fylde den dagen 70 år och satt och skurade en s.k. koppartumlare för att bjuda grannen på bränvin ur den. Sen tumlaren gnidits med aska och kol ur spisen så att han blif- vit blank, bjudde han på bränvin och berättade tumlarens his toria och hur han kommit i hans ägo. Gubben berättade: " I mina yngre år var jag en gång kommen ut på traven för att besöka gamla släktingar och vänner i fjellen hit om Klevmarken såsom Sörsätre, Nordsätre och Hemarka Hulkansätre o.s.v. Över allt blev jag väl emottagen mat och, först och sist, bränvin, bjöds i överflöd. Emellertid mins jag att jag på hemvägen om natten tyckte att alting blev så konstigt så jag kunde inte gå utan kröp upp på ett högt berg och lade mig. När jag legat der en stund hörde jag sorl och röster samt skrammel av jerndörrar / Jag vände mig och skulle se hvad det var, det lyste då ljus mellan ett par stenar och jag vältrade mig dit och tittade ner igenom ett hål i berget der jag strax in under såg ett bord fullt av mat med en hel mängd fat och talrikar samt tumlare som jag tyckte voro av guld Jag låg länge och titta på detta och hörde sus och röster der nere men såg ingen varelse Jag räkte ner handen och tog till mig det största kopparkärlet jag kunde nå med handen och i samma ögonblick gick solen upp och när jag hämtat mig något från den syn jag sett fann jag att hålet nu var slutet mellan stenarna. Men denna lilla tumlaren höll jag i min högra hand och har den som ett minne av den glada dagen och den besynnerliga natten som jag genomlevde för 43 år sedan och nu skall du dricka min skål ur den på födelsedagen men hur mitt stora kopparfat som jag stal från Berja Jettens bord på Mosoten är en gåta som jag ej kan bli klok på än i dag. Men det var nog jettens guld som smälte i solens sken och hadde jag inte varit så rapp till att stoppa den i min ficka hadde jag intet haft igen." "Mosoten" är ett högt berg å Hemmanet mons skog