Transkriberad uppteckning

1. Ett troll bodde i Deberg, Tom. En jul beha- gade trollet komma fram till en bondgård i när- heten för att stjäla vört. Av bullret i köket för- stod gårdsfolket, att där var tjuvar. Då ropar en av de innevarande, att ett av trollets barn hade bränt sig. Trollet lät då sina båda kopparspän- ner fulla med vört stå kvar och springer hem till sitt för att rädda sitt barn. Kopparspännerna fick bonden behålla. 2. Ett annat troll säges haft stor färdighet i smides- konsten. Bonden, som bodde i närheten, visste att be- gagna sig av hans konst. När bonden hade något som skulle smidas, gick han på aftonen till berget, där trollet bodde, och hade föremålet eller uttalade sin önskan om vad han ville ha gjort. På / morgonen vandrade han åter till berget för att hämta det utförda arbetet. Aldrig behövde han gå förgäves. Arbetet var utfört till hans belåtenhet. Så fortgick det en lång tid. En gång lyckades bonden få syn på trollet. Det såg förskräckligt svart ut, varför han säger till sin hustru, att de borde ge det en ren skjorta, eftersom det inte tager betalt för allt det myckna arbetet, som det utfört åt honom. Det var hustrun ense med mannen om. En vit, fin skjorta får bonden i ett paket och lägger vid berget. Åter behövde han få smitt ett arbete, varför han lägger föremålet vid berget på aftonen. På morgonen när han kommer till stället för att hämta det, ligger det orört. Gubben stod och undrade, varför ej jätten var lika tjänstaktig nu som förr. Mannen får se jätten och frågar honom, varför han gjort på detta sättet. Jätten svarade, att nu hade han inte råd att svärta ner sin fina vita skjorta, som han fått.