Transkriberad uppteckning

År 1921 en mörk höstkväll fick "Davis-Klas" som nyss flyttat från Davidstorpet (Karl-Gustav) till Kalsare- bo i samma socken – höra hundskall utanför stugan. Han ut med bössan för att skrämma bort dem. Men då ryste han ty i 'fönsterlysen' såg han tre svarta hundar med eld i ögonen och mun. Då förstod bonden vad det var för några hundar och tordes inte skjuta. Men hundarna försvann i rappet. En kväll en tid efter blev hans hustru i syne "Då såg jag en stor svart katt ligga på golvet. Stillen lyste ur både öje å mun, så det var nock Gamlefar dä. Efter en stund försvann han. Samma hustru har berättat att en natt blev hon marriden. – "Hur det kändes?! – Jo, som en hisk- / lig tyngd på bröstet. Jag riktigt badade i svett och jag förmådde inte ropa på hjälp för maran binder alltid tungan på folk. Å sådan fick jag ligga tills solen gick upp, för trolltyg skyr henne, kanveta.