Transkriberad uppteckning

Emellan Ekernahult och Knäred, invid den nya landsvägen finnes en liten sjö, benämnd Högsjön. Den ligger högt och höga klippblock och kullar före- komma vid dess stränder utom vid den sidan där den nya vägen drager förbi där det är tämligen jämnt. Folk tro att det ”spökar” omkring sjön och flera per- soner säga sig hava hört ljud, som liknar små hun- dars skällande läte. Berättaren omtalar att han var vid 20 års ålder när han första gången hörde ”spökeriet”. Det var en gång då han hade varit i Knäred och det blev sent på kvällen då han gick hem. Han tog en genväg förbi Högsjön och där fick han höra många små hundar skälla än vid den ena sidan av sjön och än vid den andra sidan, än uppe i luften. Han tänkte, att det ej kunde vara riktiga hundar, som voro där ute i / vildmarken så sent, utan det måste vara något övernaturligt. Han sprang så fort han kunde till sitt hem i Ekernahult. Han hade hört att den, som råkat ut för något sådant, ej borde tala om det förrän han hade sovit, ty eljest kunde han bliva sjuk och t o.m. ”bliva från förståndet”. Följande dag berättade han vad han hört vid Hög- sjön och då sade hans far att det var ”Noens hundar” han hade hört. (Jag har frågat berättaren om det ej var Odens hundar.) – Noen hette han och han skall hava levat för så långt tillbaka i tiden, som när här var ”hedniskt” i vårt land. Noen skall i sin livstid hava varit en väldig jägare. Han tyckte så mycket om att jaga, där- för bad han om att få jaga även efter sin död. – Det fick han lov till och i folktron är det han, som är omkring Högsjön och jagar och han, Noen, har sina hundar med sig – . (Många veta nog vad spökeriet är.)