Transkriberad uppteckning

I närheten av Sintorp ligger ett berg, som heter Sinreberget. Här har det stundom hörts hammar- slag som från en smedja. "Jag (Gustafsson) hörde själv en vintermorgon då jag kom ut på gården, dessa hammarslag och de ljödo så star- ka. Då ropade jag på pojkarna som voro i verkstan att också de skulle komma och höra. Men så fort de kommit utanför dörren, tystnade hammarslagen, och de hörde dem ej. Mer än en gång har jag hört dem. Ett stycke från detta berg ligger ett annat, och på detta fanns en plats som kallades Dalastugan, där trollen skulle bo. Högst upp på berget fanns det och finns ännu en källa ur vilken trollen hämtade vatten. Här lades pengar och knappar och spikar och dessa ditlades av klena människor som därmed trodde sig / bliva friska. Många, som ledo av värk gingo ofta till denna källa, upphämtade någon av de ditlagda sakerna, placerade detta på det "onda" stället och blevo så krya igen. Det underliga är, att denna källa aldrig sinat ut ens i de torraste somrar, och den saknar tillflöde. I Gödeberg (vid Anderstorp i Lindome) bodde också troll. På en gård, Östergård i nr 3 Anderstorp hade de en stor, svart lurvig hund. På en julafton blev han mycket orolig och man måste släppa ut honom. Så fort han kom- mit ut, gav han till ett gällt skall och försvann så och kom inte tillbaka. Då folket sedan i slåttertiden voro nere på mader- na, hördes hundskall från Gödeberg. "Tro det inte är Östergårds hund, som trolla ta´tt" sade man. Nästa julafton, ett helt år efter det hunden för- svunnit, hördes på kvällen en skrapning på dörren och när man öppnade stod hunden där. Han / insläpptes, fick mat men blev snart orolig igen och ville ut genom dörren. Man försökte hindra honom men det gick inte. Så fort han kom ut, rusade han iväg bortåt berget och sen dess har han ej återkom- mit. Men det påstås, att somliga långt efteråt hörde honom skälla i bergen. Vid "Svarte port" Hyltberg på gränsen till Älfsåker hade trollen sitt tillhåll och vistades här till kyrk- klockan kom i tornet, då försvunno trollen (tor- dön), ty sedan bröts deras makt. Till "Toras" i Lindomeby väntades en gång en "liten". Mannen hade varit i Kungsbacka och på hemvä- gen hörde han att det högg i Hyltberget och för- nam en röst som sade: " Hugg brea fötter och stora, ty de har Tora." Trollen ville gärna byta ut sina barn mot människobarn. När mannen kom hem, var kvinnan mycket orolig och ville tvunget ut genom dörren. Hon var rätt klen och mycket våldsam. Han måste hål- / henne och därigenom hindra henne att komma ut på gården. Där hörde man hur det lunkade och trampade tungt av och an hela natten. Det var trollen som vaktade på, att få bytt bort sin trollunge mot det väntade mänskobarnet. Då solen gick upp försvunno de, utan att ha fått göra barnbyte.