KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Kinnareds, Halland 1927

Offerkälla

Berättare: Augusta Larsson (f. 1867)
Upptecknare: Gunnar Larsson

Transkriberad uppteckning

I Åmot, Kinnareds socken fanns en s. k. offer- eller hälsokälla. Den som ville bli botad för sjukdom, skulle på midsommarnatten vid 12-tiden, i källan nedlägga en krans bunden av 9 sorters blommor samt därpå dricka av vattnet.

Socken Kinnareds
Landskap Halland
Härad Halmstads hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Offerkälla

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Kinnareds, Halland

Maran

Maran kunde förskapa sig. Så hon såg ut som en människa. Hon brukade rida hästarna. De voro svettiga och uttröttade. Om man spikade upp en död skata över stalldörren, så kunde maran inte komma in där. Lika bra var det, att hänga upp en marevase inne i stallet över hästen. Maran red också människor. En kunde får höra en män- niska säga, sedan hon sovit en stund: - Ja blir så svetter. - Dä ä la mara, som rier dek, fick hon så vanligen till svar.

1933 Läs sägen →
Kinnareds, Halland

Läkekonst.

Jag tror inte jag nånsin har hört talas om nå- gon här i Kinnared, som har kunnat "damma blo". Men själva saken är känd även här. En gubbe i Dratorgs (grann- socken i Smål.) var alldeles säker i konsten, så fort han fick bud om olyckan. Matleda ###. Den botades genom att ge den sjuke in en levande lus, vanligen i sirap. Gulsol, gulasjuka. Botemedel var gul svane, som skra- pats från en "molvägg", och som den sjuke skulle ha i sig, fast det inte var lätt att ta in. Utsot. Den sjukan har många namn. Vanligast är ränneskita. Vill man vara lite finare i munnen så säger man kanske "gå nattvakt". Onda bettet ###. Det var en förskräckelig värk i ens / finger. Den varade i flera veckor och var så svår, att ben- bitar värkte ut ur fingrarna. Sjukdomen orsakades av en liten svart mask med gult huvud, som lever i vatten, och som borrade sig in under nageln, då man tvätt- ade eller eljest arbetade i vatten. Älvablåst. Det var ett utslag, som kunde vara rätt så obehagligt. Man trodde, att det var älvorna, som orsa- kade det. Det botades med att röka den sjuke med älvanäver. Jo, det är slags svamp (lav), som växer på bukstammar och även kallas bokelonger (boklungor). Det växer inte på något annat trädslag än bok. Vessleblåst. Det var en allvarsam sjukdom. Den fick man, om man kom i vägen för en vessla och reta- de eller skrämde den. Då blåste hon till eller emot en, och då blev en sjuk. Det enda botemedlet var att låta röka sig med vessleskinn. En liten bit sådant lades på glöd, och den sjuke fick andas in av röken. Gastakram botades genom att röka den sjuke med svavelstickor.

1933 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //