Transkriberad uppteckning

Dä va en gång en höne å en töppe sôm geck å valla må varanre i en hönsgål, men valles då va så hade töppen fått e nöt i halsen. Då sprang höna te källe å skulle hämta vatten ôt töppen. Ho ba så vackert att käl- la skulle gi henne vatten. Jo, sa källa, dä ska du få, bara ja´ får ett löv itå dej. Då sprang höna te linna (= linden). Gi mej löve, sa ho te linna, får ja´ löve te källa så gir källa mej vatten, för töppen ha fått e nöt i halsen. Kan ja få banne, sa linna, ska du få löve å mej. Då geck höna te jungrua. Gi mej banne, sa ho, banne gir ja´ linna, å linna gir mej löv å löve gir ja´ källa, å källa gir mej vatten, för töp- pen ha fått e nöt i halsen. Då sa jungfrua: Bare ja´ får kängera, så ska du få banna. Då geck höna te skomakern. Gi mej kängera, ba ho, kän- gera gir ja jungfrua, jungfrua gir mej banna, banna gir ja linna, linna gir mej löve, löve gir källa, å källa gir mej vatten, för töppen ha / fått e nöt i halsen. Bare du gir mej börstera, sa skomakern. Då geck höna te galten. Gi mej börstera, ba ho, bare ja´ får brödet. sa galten. Då geck ho te bagern. Gi mej brödet, ba ho. Får ja´ kake å dej, så får galten den, å då får ja´ börstera, å börstera gir ja´ skomakern, skoma- kern gir mej skora, skora gir ja jungfrua, jungfrua gir mej banna, ban- na gir ja´ linna, linna gir mej löve, löve gir ja´ källa, källa gir mej vatten, för töppen ha fått e nöt i halsen. Nu feck ho kaka, senna dela ho ut unnar för unnar ättersôm di hade begärt, men när ho hade komme te- baka te töppen så låg han dö i hönsgåln.