Transkriberad uppteckning

Det var på ett ställe som fodret aldrig tröt. Så en kväll fick drängen se två små pojkar med röda luvor som gick på stabben och dom hade var sitt strå att bära på och dom stönte så. Då sa han: "Det var att stöna för. Vad får I för de små harla?" (pojkar) – "Gubben och gumman en gång di dör, sva- rade di. Det var så väldigt farligt att ha besar. – Di hade för sig att di som hade besar skulle ge dem av all slags mat, t.o.m. när di gick till nattvarden gav di dem lite av oblaten. Di stack upp maten genom ett li- tet hål i taket i skonk (förstun) Det var på ett ställe besa gick och fodra kreatu- ren och sa: "Ät I mina knabbar, detta är taket i Källebergs stabbar." Di såg inget utan bara hörde dem.