Transkriberad uppteckning

Det var en rik bonde, som hette Olov och han låg för det mesta själv vid milan. En gång hade en bjudit till sig ett par goda vänner till kujan, och där festade de, tills de blev druckna Gästerna gick, och när Olov blev ensam i kujan, så somnade han. Men rätt som det var, vaknade han vid en örfil, men vände sig bara på den andra sidan. Strax fick han en på den också. Då förstod han, att han kommi i onåd hos smågubbarna, och skyndade sig ut. Då såg han, att det just hade bränt ett stort hål på den ena milan. För att få smågubbarna goda igen, fick han lov att muta dem med litet tobak, som han lade på en stubbe. Allt gick bra för Olov, och det trodde han berodde på att han stod väl hos tomtarna. (Jämfor sid 11)