Transkriberad uppteckning

Det var en gång två prinsar, som for åt skogen för att jaga. När de gått länge i skogen blev de svultna, då fick de se e grå stuga, där gick de in för å få sej nåe te livs. När de ätit, och även givit gumman som bodde i stugan med av den goda maten å vinet, sade den ene prinsen, ni min gumma kan nog spå också? Åja det kan jag nog sa gumman, men ers höghet får förlåta, jag spår alltid sant! Det är väl det bästa det svarade prinsen. Den ene prinsen spådde hon att han skulle bli gift med en mägta rik och högt upp- satt kvinna, men den andra prinsen, som var son till kungen i riket, spådde hon å sade, den som prinsen blir gift med är född i dag, och ”dotter te hönsepiga på kongsgårn”. / När prinsen kom hem om kvällen, så tala de om att hönsepiga fått en dotter under dagen, då förstod prinsen att gumman i skogen spått sant. Men att bli gift med dotter till hönse- pigan, det kunde ju alldrig få ske. Derför köpte han barnet av henne för en stor summa penningar, sedan lät han skära in en gulddukat i ena smalbenet på flickan darefter lade han barnet i en vattentät låda och satte ut lådan på sjön. Lådan flöt i land vid en kvarndamm där mjölnare mor stod å tvättade kläder, hon tog upp lådan, och när hon öppnade den fick hon se den lilla flickan som låg i kistan, hos mjölnaren fick hon stanna. Om en tid fick prinsen höra att mjölnar- mor funnit flickan, han red dit och köpte barnet igen och tog det med sig hem. Sedan skrev han ett brev till en syster i ut- landet, med detta brev och flickan sände han / sin kusk iväg för att avlemna barnet till systern i utlandet. I brevet skrev han att hon ”hur hon du/ ställer, så skall du laga att detta barn mister livet”. När kusken kört länge i öde trakt blev han trött och somnade, en fin herre som kom åkande, och stog av fick se flickan och brevet som stack ut ur hennes klä- der, han öppnade och läste det, därefter tog han ett papper och skrev, att syster till prin- sen skulle fostra upp flickan till en fin fröken (jungfru). Sedan lade han brevet tillbaka i flickans kläder. Efter det kusken kört länge kom han äntligen fram till prinsens syster, hon bodde i ett stort grant slott. När hon läst brevet och kusken reste hem bad hon honom hälsa sin bror att hon skulle fullgöra allt han skrivit till henne om i brevet, när prinsen fick de hälsnin- garna trodde han sig för alltid vara fri från flickan. / Hönsepigans dotter växte upp, och blev den vackraste jungfru som fans, när hon fylde 20 år stälde prinsens syster till ett stort jästabud, dit bjöd hon allt fint folk av släkt och grannar, även sin bror prin- sen bjöd hon. När prinsen kom fram så frågade han sin syster, du gjorde väl som jag bad dig om med flickebarnet som jag sände dig? Ja efter fullaste förmåga svarade hon. Under det de suto tillbords fick prinsen se den vackra flickan och blev så ”gla” i henne, att han förlåvade sig med henne innan de skildes åt om kväl- len. Om åtta dagar stod bröllopet, när de nygifta skulle lägga sig om kvällen, och bruden klädde av sig, fick prinsen se märket på brudens ben där gulddukaten var inskuren. Han utropade då, ”ja nu ser jag, att jag inte undgår det spådomen som gumman spådde mig går i uppfyllelse! Prinsen å hönsepigans dotter levde lyckliga i all sin tid.