Transkriberad uppteckning

I Töftedal levde för många år sen en klok gubbe som de kalla Benmojonas. Jonas var hans rätta namn men han bodde på ett ställe som kallas Benmon. Stället ligger i närheten av gården Gunnes- byn norr ut i socknen här. Hans far hette Johannes å var snickare till yrket. Han var inte skrockfull å trodde heller aldrig på övernaturliga väsen. Modern däremot var kanske en smula vidskeplig. Folk hade många funderingar över hur Jonas hade blivit sådan som han var. Från sin barndom var han inte annorlunda än andra. En del påstår att han var ovanligt stark å därför fruktad / av sine kamrater. Dessa överföll honom en gång å band hans händer samt åderlät honom. Efter detta blev han sig inte lik. En annan sägen var att han skulle bli- vit sådan en gång han gjort sig ovän med en finnkäring. De träffades på en väg å pratade men blev snart osams. Benmojonas tog då en sten å slängde efter finnkäringen. Stenen träffade hen- ne men då vände hon sej om å skrek till Jonas: "Du kasta en sten efter mej å nu skall jag laga så att du ska få leta efter en sten i all din dar". Efter den dan skulle Jonas inte ha' någon ro. Han gick omkring i hele Töftedals å Eds socknar å leta efter den "rätte sten".* Det lär inte finnas stengärdesgård eller sten- rös eller sandgrop i hele Töftedal utan *(de vises sten) att Benmojonas har undersökt dessa. / När han hade rört igenom ett stenröse lade han alltid stenarna tillbaka på dess rätta plats. Han hade inget särskilt arbete för sej någon gång, utan gick mest för sej själv. Folk som kände honom ville gärna "driva" lite smått med Jonas. Han var dock ganska snartänkt å hade alltid svar att ge. Trolla kunde han och inbillade folk att han hade gjort allting. Han sa' att han hade mo'le jola*. Någon fråga då va' det kom sej att det inte var matjord överallt utan sand på en del ställe. "Vet du ente dä" sa Jonas "att när kvarna står still blir det stenmjöl". En annan fråga om han gjort almanackan å varför han gjort den så liten. "Den ä stor nock** för den räcker ett helt år" sa' Jonas. *(malt jorden, tjockt l) **(nock=nog) Om de fråga honom hur länge han skall hålla på å / röra i stenrösen svara han att det blir så länge tills han funnit "den rätte sten". Benmojonas tala också om för de han träffa att han var mä när de krigade. Då gjorde han hästar sa' han. Det var i allmänhet gott om knek- tar men ont om hästar. Då gjorde Benmojonas hästar av knektarna. Det blev en bra arbetshäst av tre knektar. Då va' dä en som fråga Jonas: "Men om du haft bara 1 1/2 knekt att göra av vad hade du fått då?" "En fölunge be- griper du väl" sa' Jonas. Kyrkklockor hade han också stöpt. För att klockorna skulle få riktig god klang var han tvungen att stöpa sej själv med i formen. När Benmojonas skulle sko hästar tog han allti av hästebenet / och bar med sej till smedjan för då kunde han få hästskon till å passa bättre sa' han. Hästen fick un- der tiden stå på tre ben. Så fort han fått ett ben färdigt satte han fast benet å tog ett nytt mä sej istället.