Transkriberad uppteckning

Dä va en gubbe de kalla Gamle Vimmern som bruka å nöttja svartkonstbok. Han va den varste de vesste te å trolla å förvänna syna på folk. Vimmer'n va en rekteg hästeskojare å krä- turehandlare. En gång kom han körande med ett lass jarn. Dä ble kväl å han va tvungen te söka sej hus över natta. Så tog han in ve e stuga som låg bortmä vägen å bad att få stanna där över natta. De lova att han skulle få legga där te dan efter. Han knäppte då hästen ifrå men lät lasset stå på vägkanten. Då så de / åt'n att dä va faligt å sätta lasse där. Dä kunne komma tjyvar å ta jarn ifrån på natta. "Va ente rädde de" sa'n "ja ska allt laga så att dä engen tar nå't ifrå mej". Frampå natta kom dä en tjyv å han geck bort te lasse å tog sej ett jarnstöcke å skulle te å gå hem mä dä. Men han kom ente ur fläcken. Han feck stå där te ljusan dag. Då kom Gamle Vimmer'n ut å geck bort te tjyven å tog jarnstöcket å la tebak på lasset. Sen tacka'n tjy- ven för dä han vaktat jarnlasset under natta.