Transkriberad uppteckning

Jula, dä ha vöre helt annorlunda emot nu. Dä finns knappt nôa gamle seder kvar i bygdera nu. Jula ä den mest som andre dager. Före jul va dä stor brådska i alle stuger. Di höll på mest både natt å dag mä julstöke. Dä va inte nô som feck klecke. Allt skulle då vare iårning ätter havdvunnen sed an- nars ble dä på inga villkor bra. Ble julöle förstört änne att di inte rektit löckades mä dä, så ble dä messtämning i jula, å dasamme va dä mä andre saker som skulle höre te e rekti jul. Dagen före julafton kallades lelle julafton änne dagen före dopperdagen, då minner ja att då va som varst stökit. Då höggs dä julved, som skulle räcke över helgda- gera å lite längre. Å då skulle dä hövses å pyn- tes bå inom å utom hus. / Di baka särskilt te julhedern. Den la di på jul- bole om julafton ätter meddan. Först la di e rund kake som va tå sektat rågmjöl, sen la di e like stor kake oppå den, men den va taggi i kantera som e sågklinge. Di nöp ur di däre bete- ra mä fingrane. På di två kakera la di ett kôrs. Dä va bakat tå vörtedeg. För te å få dä kôr- se, så la di den utbakade kaka på bole, sen tog di e ullsax å klämde ner på fyre motsatte stäl- le i kaka å drog bort den degen, så ble dä ett kôrs tå dä x) På kôrse ställde di julosten. Den störste osten som va ystad om hösten skulle vare julost. x) På korse lades dä två limper pararellt mä var- andre. Sen julosten. Hele denne julheden gömde di te förste maj. Dä skulle också vare en mindre hög te var å en i huse. Den låg också på bole över jula, men sen åt var å en opp sin hög. Så ha dä vôre i mitt föräldrahem, å så bruka mi hustru å ja ha dä i forna dar. Men nu ä dä slut. / När förste maj kom, så leta di reda på denne jul- högen. Då skulle di drecke märg i bena. Dä va strax inna antimmera börja. Di blötte opp dette hale brö i drecke - på sômlie ställe gömde di allt tå juldrec- ken ôg - i drecken hade di hällt sirap, för att dä skul- le vare sött å gôtt. I denne sôppa smöla di senna ost, koka ihop alltihop å drack änne åt dä. Förste dagera i maj börja di å så, å dä skulle dette ka- lase vare överrustat. Hästera å kora skulle ha särskild förplägnad om jul- kväl. Ja gjorde som mine föräldrar bruka å göre. Dä va te å ta in en bôrk mä havre å tömme tå juldrecken på den också karve ost å blanne i. Dä ble som e extra julsörpe, som en ga hästen för att han skulle känne att dä val jula för hand. Kora feck smake på julmaten, å dä va allti hus- mor som gav dem dette. För var ko som feck denne beten så sa ho: "Ät väl å trivs väl, dä ä jul- kväl i kväll. Te julbrasa skulle dä alldeles nödvändigt vare / bättre ved. Dä geck inte an mä ris änne ane skräp som en bruka å elle i de store spisera på den tia. Dä skulle vare björkved änner all lövved. Dä skulle vare te ära för jula å den store händelsen. Men dä va också i den betydelsen, att dä inte skulle sprake på gôlve. x) Halm på gôlve va vanlit i stugera i min ungdom. I vardagslag så använde di hackat granris men te jula skulle dä allt vare halm. I fars tid tog di in halmen som han va, men ja mins inte ane än hackad. Ja hörde inte ane än att dä skulle vare en gammel sed. x) Julbrasa skulle sättes å tännes tå husfadern. Han rättade veden på ända, så feck brasa brinne ner på dä vise precis som ho va rättad. Den brann menna di åt julkväl. Då va allt vackert å högtidlit då. På möran såg di ätter i spisen om dä va nôa fät i askan. Geck fäta utåt, skulle nön dö unner åre, geck di inôt så skulle nôn komme. Va dä barnfät, så gällde dä barn å va dä större fät så gällde dä / e äldre mänske. Dä va månge som gjorde fuffens mä dette. Men dä va inte bra, för di gamle trodde på disse marka mä full övertygelse. Dä kunne vare möcke trevlit på jula men dä som va trevliast tror ja va, när vi geck mä ljusa stjärnan på. Trettondagen. Ja ska beskrive dä tefälle, när ja va mä ett säll- skap mä ljusa stjärnan. Dä va 1860. Vi va tio stöckna som geck mä ljusa stjärna å dä va tilit om trettondagsmôran. Den môran bru- ka di å gå mä den i min hemtrakt. Dä va två konunger i sällskape, konung Herodes å Mor- lands konung, så va dä tre vise män, som skulle föreställe att di va frå österlanne, så va dä stjär- nebärern å en di kalla Judas mä pongen. Konungera hade var si stor stjärne, så hade di svärd ve sija. De vise männa va vit- klädde ifrå topp å te tå å hade vite pappers- hatter på hôve. Judas va så ille utklädd, så / han va stygg te å se på. Han hade en utsleten å tra- si päls på sej, så e pinkebjälle mella bena. I ansek- te va han svartmålad. Ve sija hade han en stor pong som han hade di sakera i som han tiggde. Alle först, när vi kom te ett ställe så stanna vi fram- för fönstre å sjöng e vers tå e julevise. Så fort di därinne i huse hade komme opp å fått på sej lite kläder, så geck hele sällskape in i stuga å sjöng en en vers te. Sen tala di bägge konungera imella sej. En itå tjänerane steg fram te konung Herodes å sa: "Di tre vise män, di tre vis emän, di tre vise män ha- ver bud att till judaland, att till den nyfödde konungen fara att offra. Då svarade Herodes: "Vill du vänta i tre dagar och till natten skall jag följa eder. - Nu sjöng di ett vers på julvisa igen. Så ropade kongen på sin tjänare å sa: Stig fram min tjänare. Nu geck han fram, buga sej. Konungen fortsatte: "Sadla mig opp på min gångare grå mig lyster till Betlehem rida. Dräpa vill jag de svenne- barn små, som aktar emot mig strida." - Nu / sjöng vi ett vers igen på samme julvise. Sen roppa konungen på sin tjänare igen å sa: "Du skall i mitt ställe rida." När konungens tjänare kom teba- ka, så sa han: "Ja kommer tebaka min aldra trog- naste konung. Ja tror att din like finns icke i världen. Ja di svenbarnen klöv. Tag ut deras hjärta å krossa deras ben å till vittne ja bär ett blodit hjär- ta på mitt blanka svärd. x) Nu talar konung Hero- des till sin tjänare: "Haven tack min gode och trogne tjänare. Du skall vara hederligen och väl belönad." När dette va gjort, så kom Judas fram. Då sa ko- nung Herodes: "Vi haver ock en Judas. Jag tror han ä kom- men ifrå skogen, han tigger om penga samt brän- nevin å ljus å näsa den vänder te krogen. Sen säjer konung Herodes te den andre konungen: "Va ä dä för en man som kommit te mitt land. Han tyckes vara mera en tyran änne en kristen man? Då stod denne konungen på knä inför Herodes. Å denne svara: "Ja ä väl ingen tyran, fast ja synes x) Tjänarna va försedda mä svärd som di hade ve sija. På dä svärde hade han ett rött hjärta. / svart. Ja ä en herre å en konung från dä Moriska land.Det skall mitt röda guldbälte bevisa för- sant. Då sade Herodes: "Stå opp, du har min nåd." Sen kom Judas fram. Då sade konung Herodes: Du får icke vara i mitt land, du får draga din kosa hädan. Då svara Judas: "Ja går vart ja vill." Så rôska han på bjälla som han hade emella be- na. Så drog di frå ställe te ställe frå gå te gål, men främst va dä hengålera å di stötte ställa som feck disse besöka. - Judas tiggde allt möjligt ljus, bränn- vin, öl å andre saker som kunne bli nöttre te den bal som di skulle ha senna. Ljuse stjärna va bra mö större än en vanli sekt. Sjôl- stjärna va rund å löpte kring en axel. På den ax- el stog då ett par ljus. På själve omkretsen va dä änne som torn, som skulle föreställe uddera på stjär- na. Alltsamman va överdrage mä ôljat papper. Olika fär- ger. När di snôrra (snurrade) på den så ble dä så månge vackre sken å färger. / Inna vi geck så hade vi gjort en överenskommelse, att ing- en skulle få supe brännvin, utan allt va vi feck skul- le dä vare te julbal. - Vi feck allt drygt tre skål- pund ljus. Vi som hade gått mä stjärna ställde te bal senna, å då bjö vi granngôssera å fleckera. Men då ble dä fest mä både brännvin å mat. Mest lekte di å dan- sa. Dä kunne vare två spelmän som byttes ve å spele. Dräkten som vi hade på oss, när vi geck mä ljusa stjärna geck te en å femti å oss var.