Transkriberad uppteckning

Näcken var inte detsamma som sjöråa, men det var väl karn hennes, kan jag tro. Han skulle vara styv till att spela den där. Han fanns i forsarna borta vid bruken också och där kallade de honom för forsgubben. Smederna brukade släppa ner en matbit eller nånting till honom ibland för att han inte skulle komma upp och stanna hjulet för dem. När vi badade när vi var små så brukade vi kasta sten i sjön förut och om vi fick vattnet att stå rätt upp, så kallade vi det att vi "band näcken". För se, de ville ha't till att om någon drunknade, så var det näcken som tog honom.