Transkriberad uppteckning

När jag var barn, såg vi som ett stort hjul komma rullande ner för ladugårdstaket en påskafton. Och det fräste och förde sådant oväsen. Vi ropade på mor att hon skulle komma och se, men hon sade att vi bara inte skul- le bry oss om det. Det var en påskdagsmorgon det kom en karl från Nordkroken och skulle gå till kyrkan. Då fick han se en påskkäring sitta i bäcken, och han kände henne väl. Så sade han: "Vad sitter du här för, Kari?" — "Tig still", svarade käringen, "om du säger mitt namn, skall du mista hästen." Men han kunde inte begripa vad hon skul- le med hästen att göra där hon satt, så han fortsatte ändå att prata. Och tre dagar efteråt dog hästen för honom.