Transkriberad uppteckning

En brud blev bergtagen i Gunnestorpa bjär en gång. Brudgummen var övergiven och lofte den en riktig belöning som kunde befria henne ur trollens våld. Då anmälde sig Gunnestorpa dräng, en djärv pojke förstås, och julanatt red han upp till berget, för sen tänkte han sig till julottan i Lindbergs kyrka, ty bruden måste ju omkristnas förstås om han nu kom dit med henne. Då han nu kom i ### av berget så hördes det från dess innandöme, ty trollen vore i håll med att dansa. Men de voro inte värre i tupen att de hörde då han bultade på. Då trollen kommo ut bad han om dricka strax sände de ut bruden med ett horn med öl som fräste. Då tänkte drängen att det vore farligt att förtära som det brukar heta, utan hällde det ut bakom sig, men några droppar råkade han hästländen så att några hår sveddes bort, sedan han låtsat sig dricka av ölet. / Sen kastade han den motvilliga bruden upp framför sig på hästryggen, och hästen satte av i vildaste fart vägen fram mot Lindbergs kyrka med dräng, brud och horn. Och trollen efter. Mittemot deras berg låg nu ett annat trollberg och de trollen voro osams med sina grannas som tatt bruden. Då de nu sågo att trollen säkert skulle taga ryttaren och hans byte till fånga så skreko de till drängen: "Rid inte vägen, den hårde, utan åkern den bålde, för Dålifot (skamfot?) är efter!" Drängen red nu in på åkern, också länge den räckte var han säker för på odlad mark hade trollen ingen makt, men de följde honom från vägen. Till hans lycka varade åkern till kyrkogårdsmuren, men just som hästen tog skuttet över den höggo trollen av med sina svärd honom på mitten, medan den andra halvan med ryttarebrud voro räddade på kyrkogården, ty över helig mark hade heller inget trolltyg någon makt. Bruden blev sedan omkristnad innan hon kunde bo jämte riktigt folk, men var hornet blev av det vet inte sägnen. / År 1926 anförde jag denna sägen, efter samme meddelare. Då meddelade han att bröllopet ägt rum i Veddige kyrka och att brudföljet då de färdades förbi bergen i Gunnestorp blevo överrumplade av trollen som bergtog bruden. Sedan stämma sägnerna samman tills då drängen kom till berget julanatt för att utföra sitt befrielseverk. Ty den tidigare anförda talar ej om spel och trolldans och saknar tillägget - ty Dålifot är efter. Naturligtvis styrde han kosan mot Veddige kyrka varvid sägnerna sedan åter stämma samman igen. Uppt.