Transkriberad uppteckning

På gården Mariebergs ägor ligger en backe och intill den (eller på den) en mossjö, som har formen av en kyrkklocka. Vattnet är mörkt och svart som alltid i sådana dysjöar och kallas därför "Svarta vattnet". I den sjön bor sjöjungfrun. Hon var vacker att skåda så det var inte underligt, att hon fick många friare. Nu bodde där på den liden en jätte på Gisseberget i Hångsdala, som hette Gun- nar Börjesson och en liknande på Dverstorps- berget i Dimbo, men den hade visst ej något namn, som jag hört. Båda två voro kära i den lilla sjöjungfrun. En dag gick Dverstorpsjätten för att möta jungfrun i dalen fram mot mossen. / Men det såg Gunnar uppifrån sitt höga Gisseberg och började kasta sten neråt dalen. Där ligger mycket sten, som en kan se än, och till slut var det en, som träffade jätten - ri- valen - så denne föll död ned. Den stenen finnes kvar än. Den ligger vid vägen uppåt Brogården, en liten skogsväg, och det är en riktig hejare till sten - mäter en så där en 2 meter - fyrkant, så en ska inte undra på att Dverstorpsjätten stöp. Strax intill ligger en annan sten, som har utseendet av en likkista. Det är väl en 100 m. därifrån, och stenen är cirka 2 meter lång. Under den ska Dverstorpsjätten ligga jordad, sägs det.