Transkriberad uppteckning

Den som inte äter sig mätt, så slickar han sig inte mätt. "Jag känner släden", sa Skam, när han åkte på järnharven. "Det var hart emot hart." sa käringa, när hon slog pannan i klippan. Det går inte så rika kvinnor i kyrkan som prästens. Sådant läder skall sådan smörja ha. Det är som att raga smör ur elden. Han kan inte göra en junne, som går att slå i en mosse. När man talar om trollet, är det i förstun. Det som kommer sist åt säcken får först ut. Det har varit i påsen, innan det kom i säcken. Ett träd kan inte brinna, och en käring kan inte håla. Kon mjölkar genom tanden. / Det kräver inte rum, det som tomt är. Det faller av sig själv, som gamla gärdesgårdar. Man måste antingen ösa eller söcka. För den som kommit på bakvagnen, är det inte gott att komma fram. En knuten näve kommer aldrig något i. Man kan säga sanningen, så man inte får låna hus. Man får antingen taga skadan eller skammen. Den smaken som kommit i kärlet är inte god att få bort. Den hunden man äter med, måste man skälla med. Lika långt kommer den asande som den rasande. Fattigdomen är inte god att dölja. Prästen och hunden tjäna föda med munnen. Tredje gången står till bot. Smörja hjälper t.o.m. på en gammal länsman. Nya kvastar sopa alltid väl. "En får hoppas det bästa ," sa käringa,när hon hoppa i strömmen.