Transkriberad uppteckning

Sannas morföräldrar hade ett hemman i Allva- törp, å, där va besa. Dom hörde jämt, hure daj levde på vinnen (vinden). Sannas mormor sto mångfaldiga gånger på e kista å la örat te väggen å lydde på hure besa sprunge på vinnen. I bland klocka´de som höner, å ibland va´t som honna, nar dom jobba. Utaför vägga va en stor sten, å de hördes så lydeligt många gånger, hure dom aste nar mä säasäcka på den, å sen göe´de sig gåvo de sig iväj. Dom släpte opp te ett ställe i Töllebäck (Istorp), för den som hade ägt de stället i Ulvatorp, bodde nu i Töllebäck, å be- sana släpte te han. Dom såge dom flere ganger, vöre små å hade langt skägg i pickelhätta på huvet. Sannas morföräldrar höllde alldeles på å bli utfattiga för besanas sköll. (skuld). En gang skulle Sannes mormor gå å mjölka, / å, då satt där en bese på en sten mä e stoer böla på ryggen. "Nu har´e förbölat deg", sa´a te´n , men då sprangen.