Transkriberad uppteckning

På julmôran feck en opp i tia å gi kröttera. Då skulle di ha hö änne e rekti havernek te kösta. Så veska en te var koa: 'Ät väl å trivs väl, dä ä julotta denne otta'. Så skulle allt husfôlke ha traktering. Di som inte geck ôt körka så la- di sej igen. Däsamme va dä på lussemôran. Då geck di ôpp ve tretia å åt ett bastant mål å senna la di sej å sôve på dä. Så va dä i mett gamle hem. I mett föräldrahem feck en inte duke å julbole senna en hade äte julekväl. Di hade för sej att nôa väsen skulle komme te bole om nat- ta, å om en tog frå dom å inte unna dom en bete mä tå julkôsten så skulle dä inte / bli nôn välsignelse unner dä år som kom. Dä skulle vare traktering mä mat å brännvin. På julekväl va dä så noga, att en skulle lä- se ätter maten. När en kom hem frå körka på juldagen så va dä så noga mä att en skulle sôve lejdesä. Sôv en inte rektit mö den dagen, så mente si gamle att säa skulle bli sämre näste år. Kom dä ett fruntimmer in på juldagen änne ny- årsdagen, så ble dä olöcke mä dä åre som kom. Men dä hände nästen aldri att nôn kom den dagen. Var å en höll sej hemme när sej. Om andagen geck en del å sköta in en hoper gödsel i lagålera. Den som kom först te vattne mä djura om andagsotta feck flôtera som va på vattne. Dä hade di allt för sej när ja' va barn.