Transkriberad uppteckning

Mi mormor tala möcke om tomter å särskelt tala ho om en händelse om tomter. Dä va på ett ställe som di hade en tomte som va alldeles särskelt snäll. Han inte bare skötte om dju- ra i lagårn å stalle utan när dä le fram på kväl så kom han in å deska ôt mattmora. Dette höll han på mä år ätter år. Men så va dä nôn som hade smöge sej på honom å fått se att han va trasi å illevôrn. Dette töckte di va sönn å ställde i årning mä nyjie klär. När di va färdie så la di dôm på den plas- sen där di bruka å ställe maten, å di ble bor- te, dä va en broki å fin dräkt mä tâffser, så att han skulle bli särskelt fin. Ätter den dan kom han inte in å deska mer. Han sa: "Nu allri Tinte tvätter käla mer." / Förr i tiden hade di möcke getter i Sillere. Å dä gamle folke berätta att tomtegôbbera töckte sär- skelt möcke om disse djura. Di va kvecke te å skut- te, å dä töckte som tomtegôbbera om. Om di feck en ny ko på ett ställe där dä fanns tomter, å tomten inte töckte om färgen på den, så mag- ra han ut henne. På môran kunne ho stå uttaför lagårdsdörra. Va dä en ko, som va fet, så va dä mest säkert att tomten vårda sej om henne på ett alldeles särskelt sätt. Di kunne smyge sej te å få se tomten tilit om môran när han kom hem mä koa. Han hade då vôre te nô frodit betesställe mä hen- ne unner natta. När han kom mä henne så kunne han ha en liten hötapp unner armen te å gi henne, när han kom hem. Tomten va go-modi å snäll mot dom som han töckte om, men va dä djur änne folk som kom i onåd mä honom så kunne han bli besvärli. Kom ett nytt husbondefolk / te gården, där det fanns tomter å dessa inte föll i tomtens smak, så kunne han hette på alle för- tretliheter mot dem. Di kunne rive sot å ellbrän- ner i kokgryta, ramle, banke å slå å göre allt ont. Så hörde ja' folk tale om. På julkvällen skulle tomten ha julgröt.