Transkriberad uppteckning

Alla dagar i påskveckan hade egna benäm- ningar. Långfredagen skulle man gå upp tidigt. Då dugde det inte att ligga länge på morgo- nen, ty hade man inte hunnit upp i någor- lunda god tid, så fick man smaka riset. Och det kunde bli så att det kändes. Man kallade det långfrädasris. Det skulle vara en påminnelse om vår frälsares lidande och död på korset. Namn på de särskilda dagarna under dimern och påsken: askmåndan, fettisdan, dimmelonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsklördan vidare påskdan även påsksöndan, anda påsk, trej- da påsk. På långfredagen skulle stillhet rå- da. Man skulle besöka kyrkan. Inga syslor skulle utföras den dagen andra än de man / nödvändigtvis måste utföra. Och det ansågs i högsta grad som olämpligt att "gå bort" den dagen. Man skulle hålla sig hemma vid. Inte ens barnen fick sticka sig utom går- dens hank och stör. Det blev mycket sovan- de den dagen. Det var ungefär samma me- ning med detta sovande som på juldagen: man skulle sova sig till lång säd. Jag har inte hört annat än att häxornas blåkulllaresor ägde rum om påskafton å så skulle de vara tillbaka innan solen gick upp på påskdagsmorgonen. Man var alltså så rädd för dem om påskkvällen. Då fruk- tade man att de skulle hemsöka fähusen. I min barndom var det vanligt, att man målade tjärkors på ladugårdsdörrarna och att man fäste upp en almancka i en stock i taket på stallet eller att man lade en gammal psalmbok innanför dörren. Van- ligaste skyddsmedlet var i alla fall tjär- / korset. Påskäggen brukade man äta påskaftons efter- middag. Man har brukat rita påskbrev och kasta till varandra. Man ritade ut en ful käring, en kvast el. dylikt, vek ihop brevet, sat- te en fjäder i och lackade ihop det. Spel från kyrktornen el. dylikt ha inte förekommit i mitt minne. Har inte hört talas om det heller.