På Tomta fanns det tomtar. Men de flyt- tade från folket i Tomta till ett annat ställe, som heter "Löcka." Sedan kom de till Tomta och lånade brännvinskärlen. När kärlen lämnades till- baka voro de så blanka och skinande. Man såg dem flera gånger. Det var en dräng, som tjänade på ett av ställena. En kväll hade han tagit bränn- vin innan han gick och gav hästarna natt- for, så att han kom att bullra i stallet. På den tiden brukade man ha en hög flä- tad korg, som man bar hack, agnar och var- jehanda i. Den korgen kallades spjälskrömt. När han hade tömt korgen kastade han ho- nom in i ett tomt spilt. Men han hade inte väl hunnit att kasta dit den förr / än den kom tillbaka. Drängen kastade den till- baka återigen men den stannade inte. Då kastade han skrömten tillbaka upprepade gånger. Till slut blev han rädd och sprang från stallet. Det var en tomte som kom och bet en hus- bonde i handen. Av det bettet fick han fa- liheta i handen. Hustomten var mera fredlig. Han hade lyc- ka med sig, om man gick honom tillhanda. De tomtar som fordomdags fanns i Finnebäcks gård voro klädda i grå vadmalskläder och grå mössa med röda tofsar, som "stog änne i väre.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
