KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Blomskogs, Värmland 1930

Tomtar - naturväsen

Berättare: Elisabet Andersson, Änka, Livlund, Blomskog (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Här i orten slutades allt arbete innan solen gick ned om kvkällen i forna dagar. In- tet arbete fick uträttas därefter. Man frukta- de att störa tomtar och andra väsen, som man trodde fanns vid husen och i skogarna.

Socken Blomskogs
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomtar - naturväsen

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Blomskogs, Värmland

Visa (Fragment)

Dä va' e gammel käring som de kalla Rote-Annika som sjongde en visa för mej om ett par makar som dronkna i en sjö i Blomsko socken på 1840-talet. Ja ha glömt dä mesta nu. Makane hade barn den minste va bare 7 år. Pojken hörde nödrop ifrå sjön. - - - - Han tog sej e låga å sprang te näste stuga så liten som han var jej hörer mor å far - - - - - Fadern ropar utifrå sjön: Nu är vi uti faran kom hjälp oss om ni kan Hans hustru Lisa Mossberg / så helig som hon var fick med i samma resan som upp till himlen bar. - - - - Prästen bad frå predikstolen att de inte skulle glömma bort de "fader o moderlösa små."

1928 Läs sägen →
Torrskogs, Dalsland

För H. T. V. folkminnespristävlan.

För H. T. V. folkminnespristävlan. Något om tro, sed och sägen från gränssocknarna Torrskog och Blomskog. På lussemorgonen skulle man upp i otta och så väl människor som djur skulle då rikligen förplägas. När fodret utdelades till kreaturen skulle man säga til var och en av dem: Ät väl och trivs väl, i dag är den välsignade lussotta. På julkvällen, då man satt till bords kunde man få veta om någon av familjen skulle dö under året, ifall någon av husfolket gick ut och såg in genom fönstret. Skulle någon dö under året, så satt denne då huvudlös vid bordet. Om någon satte foten mellan dörren och tröskeln så sade man att "det spörs lik", man skulle få höra att någon dött i grannskapet. När en person varit på besök och skulle avlägsna sig igen följde alltid någon av famlijen med ut, man skulle släppa ut "varn" efter den besökande. Då öl skulle bryggas skulle den som "lade vid", satte till jästen, skrika så mycket denne förmådde, då det skulle bli "god gång" på ölet. Om man köpt en ny ko, så skulle hon ledas in i stugan och få nosa på muren så skulle hon trivas bra. När en ko kalvat skulle man lägga stål i "kalvkôlla" för att skydda kalven och över ryggen på kon skulle man hänga ett par mansbyxor för att hon skulle ta sig med kalv igen nästa gång. / Den första vitsippa som man fick se på våren skulle man äta opp, så behövde man ej befara att få se någon orm under året. Barn skulle ej härma lyten o.d. för då kunde de bliva sådana, ifall vädret vände sig. Ej häller borde de svänga eldbränder eller stickor med glöd på i en cirkel, för då skulle de väta under sig på natten. Unga kvinnor, som hittade dubbla nötkärnor eller åto upp en dubbelpotatis sades skola få tvillingar under sin levnad. Havade kvinnor skulle vakta sig för att se igenom en dörrspringa e.d. för då skulle barnet bliva vindögt. Ävenså skulle de se till att de ej åto med spruckna eller söndriga träskedar för då kunde barnet bliva harmunt. Upptecknat av G. A. Hedenstam Mellerud den 11 Jan. 1927

1927 Läs sägen →
Blomskogs, Värmland

Nimrod, Båtbyggarn.

Blomskog. Nedanstående sägner äro upptecknade efter Ivar Emanuelson, Torkelsbyn, med huvudsakligt användande av hans egna ord. Nimrod, Båtbyggarn. Nimrod var ett öknamn på kärn. För att han va jägar. Han hette Albin. Han va tillika sme å båtbyggar. Båtspiken smidde han förståss själv. Å så va han skruckegärar.. Dä vill säja att han tillverke skrucker - ett slags korger med eneband omkring. Nu va Nimrod inte rektigt go vän med Bustelunnane (folket i Bustelund kallades så) för di hade gjort jaktförbud å Albin va inte se noga mä tockre saker. Å så dekta di om henanne. En dag när Albin stod i sin smedja nere vid bäcken, hade di varit på Brôtnäsboa å spika opp ett plakat där di hade dekta om honom. I bäckens smedja uppsteg en rök som långsamt bredde sig över jorden. Å där stod Nimrod i svett och möda, å hamrade uppå järnet röda, å smidde spikar till "Ormen Långe" för att fara åt väster för att gullkronor fånge, månge, månge å tambaksklocker* förresten. *Tambaksklocker voro tjocka fickur, som visst funnes i Norge. När det hade gått en tid var båten färdig, men den fick inte heta "Ormen Långe" utan han kallade den för "Merrimac" för den båten var en tå di kraftigerste i hele Lelången. Nila.

1925 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR