Transkriberad uppteckning

Min mormor talade mycket, som hon kallade pukrusär. Det skulle likna gul- vitt sjöskum. Vissa satkäringar satte ut sådana här och var i skogen eller var det passade dem. Man kunde stjäla mjölk och vad man ville med en puk- rusä. Min mormor berättade, att hon hade träffat på många sådana då hon var ute i skog och mark. Kors- vägar i skogen voro alldeles särskilt tjän- liga för dessa rusär. Om man nu råka- de träffa på en sådan, så skulle man ta en kniv och skära ett kors i den och så skulle man salta i de ränderna som uppstått efter kniven. När man / nu hade gjort allt detta, skulle man gå från platsen och inte låtsas om nå- got. Man fick snart nog se vem som hade lagt ut pukrusä, ty den som hade lagt ut den blev sjuk. Det berättades att det fanns en sådan där gumma i trakten som blev häftigt sjuk rätt som det var.