Transkriberad uppteckning

Per Papplakulle, så kallades mjölnaren, hade i sin kvarn en tomte, vilken han var mycket noga med att sätta mat till, passade han upp tomten väl med mat och stod väl med honom, så skulle tomten väcka upp honom om kvarnen gick tom på natten, eller elden kom lös. Ibland hände det att tomten gick bort, en gång blev han borta flera dar då var gubben sorgsen, han trodde att tomten gått så långt bort, att han icke hittade tillbaka igen, men när sedan tomten kom igen, blev gubben åter glad. Per Papplakullle kunde gå ut i hagen, taga en bit näver från en björk, på denna näverbit kunde han spela vilken låt han ville, detta hade han lärt av Näcken.