KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Väse, Värmland 1931

Tomtar

Berättare: Carl Andell, Rör
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

Tomtarna var uppe på stallrännan, o när en dräng försumma- de sig, fick han en sittopp så han rulla- de runt. Men skötte de hästarna väl, så var tomtarna snälla. Och så skulle det vara tyst efter solens nedgång.

Socken Väse
Landskap Värmland
Härad Väse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomtar

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Väse, Värmland

Folklekar

"Det var en lördags afton jag gick åt lunden grön där möter mäj en flicka så fager o så skön, hon lovade mig sitt hjärta, hon lovade mig sin hand, vi knöto, vi knöto, förtroliga band. Ja banden, som vi knöto, dem ingen lossa kan, blott döden, blott döden, kan lossa dessa band." De lekande gingo i ring, o någon var inne i ringen o tog någon i ringen, sen svängde de om o promenera där inne.

1936 Läs sägen →
Väse, Värmland

Jättar

Prästen skulle bygga en kyrka och då hade han fått jätten till byggmästare. Det var för att kyrkan skulle byggas fort. "Men om jag nu hinner att få kyrkan färdig innan du får veta namnet på mig, så skall jag ha dina ögon", sade jätten. Det gick prästen med på. Så var det en kväll som prästen var ute och då fick han höra nå- got som sjöng. Han gick närmare. Då fick han hö- ra att det var jättekäringen som sjöng för barnet: "Ro ro, liten Kind, i morgon kommar papa Eskil hem med prästens ögon på ett silverfat." Prästen skyndade till kyrkan och ropade: "sätt spi- ran rätt, Eskil." Då föll jätten ned och var död.

1934 Läs sägen →
Väse, Värmland

Troll

Det en hörde de gamla tala om kan en ju berätta. Det finns ett berg här i socknen som heter Hedberget, och där bodde det troll. Bönderna, som bodde där, hade besvärligt, för de fick inte ha kreaturen ute längre än till solnedgången. Kom de att gå ute längre, så fick inte folk fred för trollen. Jag tror det var farmor som hade tjänat i den trak- ten, å hon hade sett trollen, när de kom vallande med sina kreatur. Somliga troll gick före och lockade och somliga gick efter och drev på. Det var stora skoc- kar både med får och kor. Det var en bonde som hade en grann ko. Den kon hade trollen fått se. De tyckte att den kon var så grann. En kväll så kom trollen till bonden och bad att de skulle få byta till sig den kon. En gång så kom fullt med troll omkring honom och skrek: "Käre bonde, vi byta vit ko, fyra getter och femte / bocken." Bonden ville inte gärna gå med på by- tet, men eftersom han inte fick fred för dem, så tyckte han att det var bäst att göra som de ville. När bonden kom åt lagården på morgonen, så var den vita kon borta, men i stället så hade han fyra getter och en bock. Då tog han och kastade stål över dem, för att inte trollen skulle kunna ta dem till- baka. Men kon fick han aldrig se mera.

1934 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //