Transkriberad uppteckning

Tomten gav örfilar. Om någon ”väsnades” (för- de oljud) i ladugård eller stall, så blev han ondsint och gav den ofredande en örfil. El- jest oroade han ingen människa. ”Den äldste på gårn” var tomten. Han brukade stanna kvar på gården även om det gamla hus- bondfolket lämnade gården. Men han ”led” inte alltid den nye husbonden. ”Men den som feck flötte va allt husbon dä.”