Transkriberad uppteckning

Det var så underligt förr i tiden. Då skulle man "skjuta påsksmällar", så att inte häxor och påskkäringar skulle våga hälsa på i gårdarna. Skjutandet började redan på middagen påsklördag och fortsatte långt inpå natten. Under min tid har det mest varit en sed som efterkommits, men i mina fäders tid trodde man fullt och fast att man kunde jaga bort det onda från gården eller byn genom att skjuta. De brukade ladda gamla bösspipor. Ju längre skottet hördes ju bättre var det. Om påskkvällen åt man ägg. / Påskkäringar var något ont, som man skulle akta sig för. Mina föräldrar varnade oss för dem. De kunde taga med sig både folk och husdjur, om de kom åt. Och det var inte säkert att den som råkade komma med en sådan käring någonsin kom hem me- ra. Och återvände han eller hon, så var i alla fall all framtid förstörd.