KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Ljusdals, Hälsingland 1931

Fäbodväsen

Berättare: Karin Larsson Brant (f. 1855)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

På den s. k. "båschmässfredan" flyttade man hem från fäbodarna. Då tog man ajö av bodarna, och önskade vittror och troll välkomna att stanna över hösten och vintern.

Socken Ljusdals
Landskap Hälsingland
Härad V. Hälsinglands d:a tg
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Fäbodväsen

Fler sägner från Hälsingland

Se alla i Hälsingland »
Ljusdals, Hälsingland

Jättar.

Som barn hörde jag följande sägen berättas. En jätttekvinna bodde i Blackåsberget i Delsbo socken. Hon gick och var förtörnad på Hudiksvalls- fjärden. Den var henne en nagel i ögat. En vacker dag hade hon planen klar hur hon skulle bli av med den. Hon beslöt att fylla den med sand. Hon tog ett förkläde och fick till en plats där hon visste att det fanns en myckenhet med sand. Så började hon ö- sa sanden i förklädet. Först öste hon med ena han- den, därefter med den andra. På så sätt fortsatte hon till dess att hon fått förklädet fullt. Den ena gången efter den andra gick hon. Så när det / inte ville förslå, tog hon sitt största förkläde på sig. Nu tog hon så mycket sand att det blev en sjö på vardera sidan om henne. Det blev de s.k. Dellensjöarna. När hon gick ned till Hudiksvalls- fjärden, spillde on sand hela vägen. En mal hade ätit hål på förklädet. Från den dagen blev det en ås eller rygg från Dellensjöarna ned till fjärden. Den plats där hon lade ned den sand som fanns kvar Kallade hon "Maln". Där blev en myckenhet sand och en fin sandstrand, där senare tiders barn finna sköna att bada. Platsen heter ännu i dag "Maln" eller "Malnbaden". / I förtrytelsen över att inte lyckas dämma igen fjärden flyttade hon från Blackåsberget.

1931 Läs sägen →
Ljusdals, Hälsingland

Vittror

En gång fick jag stanna kvar någon dag längre än de andra, emedan far skulle plöja på vallen. En morgon stod jag på bron och hörde skällor och hörde, hur man lockade, fast det inte fanns vare sig människor eller kreatur i närheten. När far fick höra det, menade han, att det var bäst att lämna vallen och fara hem. Han plöjde inte färdigt.

1931 Läs sägen →
Ljusdals, Hälsingland

Vittror

Om alla som varit tillsamman på vallen över sommaren for eller flyttade därifrån på en gång, kunde de få höra sällsamma klockor. Det var vittrorna, som kom för att flytta in. De tyckte om att alla lämnade vallen på en gång och i rätt tid. Det var ett gammalt bruk att alla som vistades på vallen for hem på samma dag. Ingen ville gärna dröja efter. Det blev så ensamt och tomt.

1931 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //