Transkriberad uppteckning

På Svantedagen for man efter gammal ordning till "lång- skogarna" (fäbodvall belägen någon mil från gården). Innan man for till vallen, vidtog man vissa mått och steg med kreaturen, så att de skulle bli bevarade från trolldom och vilda djur. Mest fruktade man, att de skul- le bli bergtagna. När ett kreatur blev borta utan att själv- mant komma igen, sade man alltid att det var bergtaget. De gamla menade därmed att troll och vittror hade sin hand med. Det brukades så många slags knep för att bevara kreaturen. Jag vet särskilt att man brukade använda sva- / velblomma eller svaveltändstickor. innan man löste ut djuren första gången eller innan man for till vallen med dem bruka- de man röka under korna medan de stodo i båset, ju mera man rökte under dem, ju bättre var det. Hörde även talas om, att en del gjorde upp en liten eld i båset eller utanför "föj- set" (ladugården). Eller man kunde binda stål på dem för "folk som inte ville visa sig", d.v.s. "underjordiska". Kreaturen fick lov att träna sig någon dag, innan man fö- retog den långa färden till fäboden med dem. På våren voro de alltid dåliga att gå. De voro magra och dåliga att stå på benen. / Innan man for till vallen, fick man lov att göra "vidjor", en vidja till varje kreatur. Man kallade dessa band för "tvejvidelänkar". De voro förfärdigade av två eller tre vidjor. Om man förlorade någon sådan, såg andra, att man var "till valls". Oxen skulle ha "länk" av en vidja. Man band en klocka på en ko. Den klockan löstes av då man kom till "föjset". Man lade salt och mjöl i den och lade den under den tröskel, över vilken kreaturen skulle gå ut och in. Det var för att kreaturen skulle lyda skällan. En person följde med och fraktade förnödenheterna, som skulle vara. Från stora vägen till fäboden klövjades / de. En "jätkulla" följde med från varje gård. När dagarna voro mycket varma, fick kreaturen stå i "föjset". Då val- lade man på natten i stället. --Härovan berörda förhållanden äro förknippade med "Ljus- dalsvallen".